Det är konstiga tider vi lever i, och min definition på vad som är normalt omvärderas varje dag. (Det nya normala är väl snarare att inget är normalt.) En av de mest normala sakerna jag kan göra i min lilla bubbla just nu är att hålla igång bloggen ungefär som vanligt, och därmed även publicera veckans fem på fredagar.
Fredagen den 17 april och veckans fem
#1. Adam Alsing död!?
Jag kände inte Adam Alsing. Du som läser det här kände förmodligen heller inte Adam. Men ändå. Under alla de här åren har han blivit som en ”vän i etern” – en välbekant, trygg och glad röst i tv och radio. Jordnära, allmänbildad, proffsig och ja, snäll. Jag och Tobias lyssnade på honom senast bara någon dag innan han uppenbarligen sjukskrev sig. Jag minns tydligt hans berättelse om hur en lyssnare hade skickat ett paket Winegum på posten, och vi konstaterade en än gång hur genial den där mannen är i radiosammanhang. Tänk om vi hade vetat att han snart inte skulle finnas mer.
Jag hann tänka att nyheten om hans bortgång var ett dåligt skämt, ”EN SÅN GREJ SKOJAR MAN INTE OM”! Men det var inget skämt. Det var sant i allra högsta grad. Adam Alsing är död, och sant är också att Covid-19 fortsätter sin framfart. Mina tankar går till Adams familj och vänner.
#2. ”Hjälp, vi har köpt en bondgård!”
I onsdags kväll var jag tvungen att sluta gräva i sorgliga nyheter för att istället skingra tankarna med gladare känslor. Valet var lätt, jag satte på ännu ett avsnitt av ”Hjälp, vi har köpt en bondgård!” som finns att se på SVT Play just nu. Sällan har väl mina bondgener gjort sig så påminda som nu. Jag vill typ flytta till en gård på studs, börja odla, måla om grejer och köpa en massa djur. Noll görbart, men ändå. Tanken är god. De där grejerna får istället mina syskon sköta om…
Foto: Monica B Min bror Peter är en av mina hjältar!
… och det görs med den äran. Det här är vår familjs egen version av ”Hjälp, vi har köpt en bondgård!”. Huset på bilden är min farfars barndomshem i Eringsboda byggd ca 1800 – och numera ett renoveringsprojekt som två av mina äldre syskon har tagit sig an. Jag älskar att följa arbetet, och längtar (jo, faktiskt, mer än någonsin!) efter att få hjälpa till att stapla ved och jobba i trädgården.
#3. Fler följtips
I kategorin saker som gör mig glad hamnar även Carina Bergfeldts och Carina Bergs instagramkonton. Den gemensamma nämnaren är starka förebilder och kvinnor i min ålder med nyfödda bebisar som jag följer med stor glädje. Observera att jag INTE är sugen på en bebis till, utan nöjer mig nu med att titta på och glädjas åt andras.
Däremot gick jag tillbaka och läste Nellys förlossningsberättelse på min gamla blogg, sån skatt att ha bloggat så länge alltså: När lillan kom till jorden
#4. Ett Hem och hemmet
När jag nåddes av nyheten om Adam Alsings död satt jag framför datorn för att eventuellt boka ett hotellrum på det överlyxiga och omtalade hotellet ”Ett Hem” här i Stockholm. En hotellvistelse där står väldigt högt upp på önskelistan, och när allt lugnar sig lite grand skulle jag gärna fira genom att göra grejer jag har längtat efter. Just nu känns dock hemmet, mitt eget här i Nynäshamn alltså, som min trygga borg och det dröjer nog ett tag till innan en hotellnatt blir aktuell. Men drömma måste jag få göra. Vad drömmer du om?
#5. Sommarplaner?
Och på tal om drömmar. Jag fick nyligen en fråga om vad vår familj planerar för sommarsemester framöver. Svaret är… att vi inte vet. Vi vet ingenting just nu, och tar en dag i taget. Jag hoppas dock såklart att jag får fortsätta uppleva, upptäcka och undersöka Sveriges alla hörn inom kort…
… och planen är såklart också att flytta in i vår villavagn på Sturkö för att njuta av vårt eget lilla paradis på jorden. Åh, vad jag längtar.
För dig som är nyfiken på fler spaningar, tips och veckosammanfattningar hittar du dem under kategorin Resfredag vecka för vecka.
Läste lite för snabbt till en början… men fick börja om, när jag på fullaste allvar trodde att du hade köpt en bondgård 😀
Hehe, där är jag inte RIKTIGT än. Men vem vet vad som händer framöver, i de här dagarna verkar det mesta möjligt… hahaha!
Vad jag drömmer om….jo att allt blir som vanligt igen. En lite lagom kommunalgrå vardag med inslag av flärd, som en och annan weekendresa med konsert eller teater. Några utlandsresor till storstäder jag vill uppleva, ( både bokad och planerade resor gick i stöpet ), fika på stan med vänner, umgås live med mina föräldrar utan någon oro för riskgrupper.
Helt enkelt saknar jag det normala, som vi tog för givet bara för ett par månader sen.
”Kommunalgrå vardag”, tror att du nyss myntade nytt uttryck Maria! 🙂
Drömmer också om att det var som förr. Att jag kunde göra något jag gjorde förut, jobba, umgås med människor, spela fotboll, gå på SATS, resa,. Ska vara permitterad/semester from nästa vecka fram till 1 september som jag har fet ångest för. Vad ska jag göra? går redan på väggarna.
1 september, jadu, det är LÄNGE till. Igår var jag jättejättejättearg och sur på allt möjligt. La mig dock med en känsla av att jag minsann ska ta mig ur det här med nya skills i bagaget. Typ lära mig handarbete, börja måla, sminka mig enligt youtubers alla regler eller ta upp gitarr/pianospelandet igen. Vägrar låta mig passiviseras och ska göra ngt bra av det här. Bestäm dig för typ 100 grejer att bocka av, du gillar väl listor lika mkt som jag??