Fjälluffa, fjällifrån, fjällcation – och konsten att paketera.

Är du trött på begrepp som “outdoor” och “uteliv”? Har du lessnat på allt snack om fjällen, vandring, äventyr, hemester och för all del svemester? Då ska du nog hoppa över den här fredagsfemman om allt från att fjälluffa till att vara moderiktig i friluftskläder. I annat fall får du hålla tillgodo, och givetvis gärna komma med egna tankar och reflektioner i kommentarsfältet.

Fjälluffa, fjällifrån, friluftskläder – och konsten att paketera sin verksamhet.

Det är svårt att undvika den nygamla vurmen för outdoor-grejen. Eller ja, grejen att vistas utomhus i naturen. Det är väl egentligen inte så konstigt att trenden (som väl egentligen påbörjades för ett bra tag sedan) fullkomligt har exploderat under 2020/2021. Att ha en myllrande stad som backdrop i reklamfilmer känns inte helt klockrent under ett år då många förknippar städer med trängsel och mycket människor på liten yta. (Med andra ord miljöer många av oss gör allt för att undvika just nu.) Istället bombarderas vi med budskap om frihet, natur och att den enda sanna glädjen kan upplevas till fjälls (minus snacket om skidskam, som kanske får blir ett eget inlägg framöver), eller kanske till skogs. Typ så. Enligt researrangörerna tycks vi resenärer dessutom gärna boka semestrar med avsikt att uppleva en känsla snarare än en specifik plats. Oavsett om du håller med eller inte kan vi väl alla enas om att aktörer på turistmarknaden, både ideella och kommersiella sådana, just nu gör sitt bästa för att paketera sin vara/tjänst/upplevelse till oss med en aura av naturromantik. Här kommer veckans fem – med fokus på fjäll och uteliv.

#1. Läge att fjälluffa i sommar?

Vi svenskar är ett resande folk och många har testat att både båtluffa och tågluffa genom åren. Dessa alternativ känns kanske inte helt lockande just nu med tanke på världsläget, ett faktum Svenska Turistföreningen (“STF”) ser till att uppmärksamma och agera på. Nyligen lanserade de ett nytt begrepp i form av “fjälluffa”:

Vill du fjällvandra med familjen men vet inte riktigt hur du ska gå tillväga? Fjälluffa Familj vänder sig till familjer med barn som är mellan 10 och 15 år och som vill lära sig om fjällvandring inför första vandringen. Hela familjen får en introduktion i fjällvandring på STF Helags Fjällstation. De vuxna med en kunnig fjällguide om det man heöver veta för att fjällvandra och barnen har sin egen guide med eget program.

– STF på Instagram om Fjälluffa Familj

Läs mer om konceptet Fjälluffa Familj på STF:s hemsida. (De har också ett koncept som heter Fjälluffa Ungdom för personer mellan 18 till 25 år.) Riktigt bra grej tycker jag, heja STF!

#2. Att “jobba fjällifrån” (och eventuellt åka på fjällcation)

I veckan läste jag ett läsvärt inlägg hos Sara Rönne med rubriken “Min filterbubbla under Corona & analys om framtiden”. Utöver intressanta tankegångar hos Sara Rönne fanns en hel del spännande i kommentarsfältet (jag är en sådan som tycker kommentarsfältet kan vara lika givande som inlägget i sig – vilket är en påminnelse till oss alla att kommentar MER!). En av sakerna jag tar med mig är begreppet från cykelprofilen Helena om att “jobba fjällifrån”. Älskar att få nykomlingar i ordkatalogen – det har ju skapats en och annan under den här pandemin. Diskussionen om orättvisan i att vissa KAN jobba fjällifrån och andra inte är en annan sida av myntet som nu kan läsa mer om i Sara inlägg.

För egen del undrar jag om inte begreppet “fjällcation” kan bli någon slags paketering framöver – men jag vet inte. Googlade och fick en träff, från en hashtagg där ursprungsinlägget var borttaget. Det här att blanda svenska och engelska är väl i och för sig ingen höjdare, men ändå. Visst vore det gött med lite “fjällcation”!??

#3. Friluftskläder i modebranschen

En stylist jag följer på Instagram skriver att den hetaste trenden för 2021 utan tvekan är friluftskläderna. Fiskarhatt, fiskeväst och givetvis jackor i pilé (jadå, alla influencers bär dessa jackor, vars material närmast kan liknas vid en “teddyfleece”). Trenden yttrar sig också med utilitybyxor och grova vandringskängor.

På bilden i Abisko ovan har jag samma kängor jag bar vid min första vandring på Kungsleden för 20 år sedan, ett par byxor från Jack Wolfskin (som gjorde premiär på Madagaskar 2017) och en av min pappas gröna militärskjortor köpta på second hand (alla vi syskon fick varsin från hans garderob när han gick bort). Jag VILL med andra ord tro att jag inte blir särskilt påverkad av trendsnacket och modeflasharna, och att jag verkligen ser till att använda de kläder jag redan har i garderoben. MEN, jag måste erkänna att jag fingrade på en sådan där piléjacka på Lindex nyligen, och att jag nästan köpte en rödrutig flanellskjorta från DePalma Workwear för ett tag sedan.

#4. Uteliv vs uteliv 2.0

Begreppet “uteliv” är inte längre synonymt med svettiga dansgolv, klirrande glas och sena nätter på stan.

I coronatider ser vi istället begreppet uteliv syfta till uppdateringar från vinterbadande stadsbor, foton på vandringskängor och familjeutflykter till närmaste naturreservat.

#5. Fjällsubstitut i närområdet – hiss eller diss?

Och på tal om naturreservaten. Jag besökte ett sådant igår, närmare bestämt Slätmossen-Borgberget. Jag och en kompis har under de senaste månaderna avverkat tre olika etapper av Sörmlandsleden. Idag dryftade vi en tes om att det är lättare att dra med familjen på vandringsäventyr om du bor norröver i Sverige (med vyerna, vidderna och fjällen!) än här i Stockholm. Vissa sträckor av Sörmlandsleden är rent av tråkiga och totalt oinspirerande, medan andra får det att kittla lite grand. Inte mycket, men lite. Det kittlar mer ju högre upp jag kommer, både i Sverige och rent höjdmässigt i form av x antal meter över havet.

Vi började i Hemfosa och avslutade i Segersäng…

… med en avstickare upp på Borgberget (ca 1 km från huvudleden). Vad är det egentligen som gör att jag, och många med mig, lockas så till utsiktsplatser? Är det känslan av att erövra och bestiga i ren upptäckaranda? Du vet, sätta flaggan på plats som vi människor har sysslat med i evigheters evigheter?

Jag och min kompis kunde i vart fall konstatera att lunchen smakade extra bra uppe på berget, 180 meter över havet. Utsikten över Södertörn var vacker, men jag hade i ärlighetens namn hellre suttit på ett fjäll just idag. Men ändå! Det blev i slutändan en riktigt fin dag. Utöver utsikten och en skön vandring fylldes dagen med fladdrande citronfjärilar, kväkande paddor och en och annan tussilago. Det där med att hitta fjällsubstitut i närområdet är faktiskt ingen dum idé alls! Förra veckan gjorde jag och min familj en utflykt till Vinsberget, det vill säga Nynäshamns näst högsta berg med utsikt över Svartfjärden. Undrar just vilket nästa fjällsubstitut blir på min agenda – har du något bra tips i Stockholmstrakten!?

För dig som är nyfiken på fler spaningar, tips och veckosammanfattningar hittar du dem under kategorin Resfredag vecka för vecka. Omslagsbild från Abisko.