Februaris första fredag spenderas på en ö i Andamanhavet. I Sverige blåser isvindar och jag förstår om du som brukar följa bloggen känner för ett uppehåll eller två. Här bjuds det nämligen på turkost vatten, vajande palmer och klarblå himmel. På söndag kommer veckans dagsbokssvep från Thailand – idag får ni istället några nedslag från mitt virrvarr till tankar under de senaste dagarnas strandpromenader. Det är högt och lågt vill jag lova!
En fredagsfemma i februari
#1. Barnen, skärmen och konsten att ha tråkigt
Jag tror att de flesta föräldrar till barn mellan 0-20 år lägger en ansenlig mängd tid på att fundera över hur vi ska förhålla oss till deras skärmtid. Detta oavsett om vi råkar befinna oss på en exotisk paradisö eller i en mindre ort hemma i Sverige. ”Jag har inget att göra!” har kommit att bli en omskrivning för en outtalad fråga om barnet får plocka med sig mobilen/plattan in på rummet. Det finns helt enkelt ytterst få saker som kan matcha tillfredsställelsen det innebär att surfa in på vad det nu är man surfar in på.
Ibland känns det som att varje kortspel, pysselstund och baksession egentligen handlar om att blidka oss föräldrar en stund. ”Så! Nu har jag varit duktig och gjort något annat än att sitta med telefonen. Får jag min belöning nu!?”. Det kanske låter cyniskt, men jag tror dessvärre det ligger mer sanning i det här än vad jag egentligen skulle vilja erkänna.
#2. Ska jag byta namn på bloggen?
Det är nästan komiskt att följa mina egna tankecykler vad gäller vissa beslut. Vid den här tiden på året kommer alltid samma tankar tillbaka. SKA JAG BYTA NAMN PÅ BLOGGEN!? Blotta vetskapen om att denna fråga återkommer så pass ofta borde vara ett tecken på att jag faktiskt ska byta? Förra gången jag skrev om namnbytet hade jag nästan bestämt mig för Expedition Myhre:
Läs mer: Byta namn på bloggen: ja eller nej?
Nu är jag mer inne på att byta domännamn till mitt eget för- och efternamn. Inget krångel liksom! Domänen registrerade jag för många år sedan, den biten är liksom avklarad. Men steget därifrån, att faktiskt göra det? Jag känner mig paralyserad! Snälla söta rara hjälp mig (åter igen) med tankar och resonemang. Ska jag byta? Varför, varför inte? Vad ska jag byta till?
#3. Varför är det så jobbigt att sälja in mig själv?
En annan fråga som återkommer i början av varenda eviga år är denna. Varför är det så jobbigt att sälja in mig själv? För tio år sedan hade jag världens bästa självförtroende. Sålde in blogg- och poddsamarbeten till höger och vänster. Livnärde mig på bloggen, fick en massa uppdrag. Sedan kom pandemin och därefter känns det som att jag tappade bort en del av mig själv. Kan jag måhända hitta tillbaka till mitt gamla jag det här året? Vi får väl se. Det finns ju ingen tvekan om vilken min passion är, och alltid har varit. Resorna är mitt livselixir.
#4. Vi älskar att återvända hit. Älskar!
Det här är min och Tobias sjätte gemensamma thaimout. Den ser förvisso väldigt annorlunda ut än vår allra första 2011, men ändå. Vi är här och vi älskar det faktum att vi kan vara det. Visst finns det saker och omständigheter som bekymrar oss. Det finns det alltid! Han åker snart hem till Sverige och jag blir kvar. Är det verkligen bra att hålla på att dela upp oss på det här sättet? Den funderingen återkommer ofta. Hur gör vi nästa år? Det är sådana svar jag hoppas ska ramla ner från himlen, men de gör ju sällan det tyvärr.
#5. Varför behöver jag nystarter hela tiden?
Detta är en fråga jag tycker är väldigt intressant från ett psykologiskt perspektiv. Varför är jag så här? Varför har jag ett sådant behov av att börja om, starta på nytt och skriva listor hit och dit? Det är alltid samma sak.
Här i Thailand ska jag åter igen ta tag i min så kallade karriär, försöka reda ut alla lösa trådar, jobba på mina relationer och bli en bättre version av mig själv. Ta tag i mitt liv och så vidare. Är det bara sådan jag är? Ska jag acceptera det? Finns ett behov av att förändra mig? Eller är det rent av bra att hela tiden sträva efter att bli lite bättre för varje dag?
Japp. Ungefär så här går mina tankar denna första fredag i februari. Ser fram emot att höra dina reflektioner i kommentarsfältet. Tack och trevlig helg!
För dig som är nyfiken på fler spaningar, tips och veckosammanfattningar hittar du dem under kategorin Resfredag vecka för vecka. Omslagsbild: Koh Lantas nationalpark. Författare: Annika Myhre/Resfredag.se
8 comments
Vi är helt klart olika gällande somligt! Lyssna på intervjuer med Jill Bolet Taylor (kolla min blogg). Jag är så pepp på att läsa mer av och om henne. Tänker att det är bra frågor att diskutera med hela familjen, det där om hur vår hjärna funkar och hur lätt det är att lura sig själv. ❤️
Tack för tipset! <3
Ang. ditt bloggnamn. Jag känner mig så mycket friare när jag ändrade bloggnamnet till mitt namn. För då kan jag skriva om precis vad som helst som faller mig in. Så om du lutar åt det hållet har jag full förståelse och blir det av så hoppas jag du kommer känna en ännu större blogglädje! Ha en fin helg.
Åh, vilken bra input! Tack Anna, den tar jag med mig.
Vad är det för begränsningar du ser med nuvarande bloggnamn? I övrigt står jag fast vid det jag sagt tidigare – behåll Resfredag!
Folk fattar liksom inte vad det står för… ”Vaddå, reser du bara på fredagar!?” Hmmmm alltså är jag klar med Resfredag? Väntar på någon slags uppenbarelse som aldrig kommer.
Alltså ja varför inte byta? Det funkar säkert bra med det också? Jag höll också alltid på att byta namn i början av min bloggkarriär. Minns att jag aldrig kunde bestämma mig. Men jag bytte ju bort från mitt namn till ett fiktivt. Jag tycker nog förvisso att fiktiva är bra, men det måste kännas rätt. Expedition känns nästan kommersiellt på nått sätt. Och lite väl äventyrligt? Så kanske känns jobbigt då att skriva vardagligt helt plötsligt? Men vad vet jag.
Jag är helt inne på dina tankar om ”Expedition Myhre”, det känns inte alls aktuellt längre. Därav tänker jag att mitt namn kommer att hålla i längden, men vad vet jag? Gillar ju uppenbarligen Resfredag och det har hunnit bli rejält inarbetat genom åren. Svårt. Jättesvårt!