Att flyga gyrokopter över Österlen (och älska känslan!)

Nu anar jag hur han kände sig där uppe på gåsen, den där Nils Holgersson, på sin underbara resa genom Sverige.

För ett par veckor sedan fick jag chans att flyga gyrokopter över Österlen. Eller ja, min svåger flög och jag satt bakom honom som lyrisk medpassagerare. Att befinna sig där uppe i luften är en frihetskänsla som inte liknar något annat och pirret i magen satt kvar resten av veckan.

Läs mer: Tips om Österlen – utflykter, boende, restauranger och sevärdheter

Att flyga gyrokopter över Österlen

Innan min svåger introducerade resten av familjen in i gyrokoptrarnas förtrollade värld visste jag inte om att den här typen av flygmanick ens existerade. En gyrokopter, eller autogyro som den också kallas, är en slags blandning av flygplan och helikopter. Den ser ut som en helikopter, men fungerar mer som ett flygplan eftersom den kräver fart framåt för att kunna flyga. Å andra sidan har den en rotor istället för vingar för att generera lyftkraft. Luftfarkosten tillhör kategorin ultralätt flyg och kräver certifikat för att flygas. Och ja – det är just ett sådant min svåger har ägnat åtskilliga timmar åt att ta. Jag anmälde mig snabbt som frivillig passagerare och för ett par veckor sedan var det alltså dags att hänga med ner till Skåne för att göra min premiärtur i en gyrokopter.

Min svåger har tagit sitt certifikat genom Skånska gyrokopterklubben som ligger i Sjöbo i sydöstra Skåne, och det är också här han fortsätter att flyga. Här finns också Malmö segelflygklubb.

Jag var väl inte helt kaxig inför flygningen, men inte heller rädd. Jag har aldrig någonsin varit flygrädd, snarare väldigt fascinerad att det överhuvudtaget är möjligt att få en farkost att flyga i luften. Jag känner fortfarande samma svindlade hokus pokus-känsla i hela mig varje gång jag sitter i ett flygplan som lyfter från marken och ser landskapet försvinna under molntäcket.

Den här gången var det dock aldrig fråga om att flyga över något molntäcke. Vi höll oss strax under 1500 fot (flyghöjd anges i fot) vilket är ungefär 500 meter. Där slipper man väja för jumbojetar och stridsflygplan, men det finns ingen höjdbegränsning för maskinen. I Sverige finns idag ungefär 150 personer som har flygcertifikat för gyrokopter (min svåger till höger är numera en av dem!), men betydligt fler för ultralätta flygplan.

Vår gyrokopter var öppen och det fanns med andra ord inga skyddande sidorutor att gömma sig bakom…

… vilket gör det fritt fram att njuta av (och fota!) landskapet från hög höjd. Känslan kan liknas vid att åka motorcykel i luften! Vissa gyrokoptrar är dock stängda. Jag kan meddela att jag höll riktigt hårt i både kamera och mobil när jag skulle dokumentera min resa för eftervärlden.

Jag har länge funderat på att skaffa en egen drönare…

… men alltså, när allt kommer omkring föredrar jag nog att själv sitta i luften och ta de där (drönar)korten.

Vi utgick från Sjöbo och fortsatte sedan mot kustlinjen. Här är det Ystad som breder ut sig framför oss…

… och så här ser Ystad ut rakt ovanifrån. Mäktigt!

Det finaste med hela turen var ändå att få flyga över Kåseberga och en av Sveriges mest kända landtungor/åsar där ett visst gäng stora stenblock lockar besökare från hela världen.

Vi kom närmare och närmare…

… och passade också på att ta en flygtur över havet.

Vi var inte ensamma om luftrummet, utan fick även sällskap av några färgglada skärmflygare under oss.

Och till slut fick jag se dem från bästa möjliga vinkel – Ale stenar.

För tre år sedan satt jag och dinglade med benen över den där branta kanten på Österlen i sällskap av min mamma och mina systrar, med bortvända ryggar mot Ale-stenarna. Jag skulle gissa att det istället är ungefär det här perspektivet mamma har över stenarna, och oss, numera.

Och så fortsatte vi vår flygtur med en vidunderlig utsikt över Skånes maffiga gårdar och det karaktäristiska lapptäcket av fält, odlingar och byar…

… innan gåsen Mårten min svåger till slut gjorde en perfekt landning och förde mig tillbaka till verkligheten. Vilken upplevelse, vilka känslor och vilken dag! Det här är ju beroendeframkallande.

Fem snabba frågor till min svåger om att flyga gyrokopter:

#1. Hur kom du på tanken att ta flygcertifikat för gyrokopter?

Som många pojkar har jag alltid drömt om att flyga. En av anledningarna att jag ville flyga gyrokopter är att man kan flyga ganska långsamt och njuta av utsikten som om man finåkte motorcykel i luften. Gyrokopter är en ganska speciell flygfarkost, och vi som flyger dem är också lite speciella.

#2. Hur går jag själv till väga om jag också vill ta ett certifikat?

För att ta certifikat uppsöker man närmaste gyrokopterklubb och skriver in sig för skolning. Det finns inte jättemånga ännu, men de finns. I södra Sverige väljer man lämpligen Skånska gyrokopterklubben. För att få cert måste man dels läsa en teorikurs, samma kurs som för det ”stora” motorflygcertifikatet (PPL), och dels behöver man minst 25 timmar i gyrokopter.

#3. Hur mycket kostar det och hur lång tid tog det för dig att få ditt “körkort”?

Totalt kostar det ca 5000 för teorikurs, 25 x 1300 för flyglektioner, plus ca 5000 för läkarundersökning och diverse avgifter. När man sen har sitt certifikat kan man som klubbmedlem boka klubbens maskiner när man vill och betalar då 800 kr per flygtimme, vilket inkluderar allt, även bränsle.

#4. Har du planer på att fortsätta din flygkarriär och även ta certifikat för andra typer av flyg?

Jag är intresserad av att också ta ett vanligt PPL-certifikat. Gyrokoptern flyger 120-170 km/h men flygplan är snabbare och lämpar sig därför bättre för långflygningar till exempel ner till Europa.

#5. Kan vem som helst få komma till Skånska gyrokopterklubben och testflyga och hur mycket kostar det?

Mer information om att flyga gyrokopter, utbildning och provflygningar hittar ni på gyroflyg.se.