42,5 år och mitt i livet

Jag har ju en grej för att räkna ner, räkna fram och klottra grejer i kalendern. Jag kör fortfarande en analog kalendervariant (med olika färgpennor och allt!), men varvar med lite digitalt vid sidan om för att säkra upp. För en vecka sedan hade jag skrivit 42,5 med stort utropstecken efter. 13 september och därmed 42,5 år gammal. En bra dag för avstämning kan jag tycka, och började skriva lite grand i min dagbok om livet i stort och smått.

Exakt vad jag skrev får stå kvar där i analog form, men en bloggvariant kan absolut vara på sin plats. Jag saknar ju faktiskt just det här, att sitta framför min stationära dator och skriva om annat än restips, recensioner och listor.

Så, hur är då livet just här och just nu? Jag är faktiskt väldigt nöjd i det stora hela, sett till mitt privata liv och allt som ingår i min lilla begränsade sfär. Tacksam kanske är rätt ord? De senaste åren har annars känts rejält tunga, som en enda lång uppförsbacke – om än med många ljusglimtar längs vägen.

Med tanke på hur världsläget ser ut kanske jag borde vara mer nedstämd och orolig den här hösten? Låt mig sammanfatta några specifika nedslag från mitt liv baserat på chattar, twitterflöden och samtal från den senaste veckan:

• Efter flygskam och coronaskam följer nu… elskam / energiskam? Jag scrollar Twitter och ser en diskussion om att “vissa konsumerar el för nöjes skull. Andra kanske badar bastu eller lägger sig i ett skumbad. Också detta sorterar under personligt nöje.” Fler skärmdumpar vittnar om att vi kanske borde dra ner på vår energiförbrukning för att istället prioritera alla som verkligen behöver den. Nyckelord? “För nöjes skull”. Som att det kan vara det absolut värsta du kan göra. Ever. Oavsett om det gäller resor, skumbad eller annat. Är det en sådan värld vi vill ha?
• En vän till mig sa att vedeldade tunnor tydligen är den mest hajpade grejen på Blocket just nu. Märkligt tycker jag, med tanke på vedpriserna. Nordegren & Epstein i P1 talar om ökade elpriser och ökad efterfrågan på både ved och kaminer – och ger tips om att elda effektivt.
• Mitt flöde fylls av diverse katastroftips, bland annat en podcast om prepping med Kalle Wahlström och Patrick Sellman. Titeln? “I väntan på katastrofen”. Det verkar alltså som att trenden går mot att byta ut feel good/pepp-poddar till… prepp-poddar?
• Igår höjde Riksbanken styrräntan med en procentenhet, den största höjningen på nästan 30 år. Bakgrunden? Stefan Ingves säger att  “Inflationen är alldeles för hög och det skapar problem för hushåll och företag” och att de måste agera med penningpolitiken.

Det går såklart inte att blunda för verkligheten. En verklighet som innebär att väldigt många går en väldigt tung tid till mötes, framför allt ekonomiskt. Hur ska det gå ihop när elpriserna når rekordnivåer, inflationen stiger, matpriserna blir allt dyrare och räntorna höjs? Ekvationen GÅR inte ihop! Det gäller att ha marginaler och hur många har egentligen det?

Men just idag vägrar jag att deppa ihop. Det måste gå. Det har ju alltid gått? Imorse lyssnade jag på ett pedagogiskt klipp av ekonomiprofessorn Micael Dahlen och EFN Ekonomikoll, där M konstaterar att det inte GÅR att ha högkonjunktur hela tiden. Så enkelt är det, menar han. Enligt definitionen finns inget mellanläge, bara hög- och lågkonjunktur. De skiftar i cykler som brukar vara tre till åtta år. Allt handlar om förväntningar. Alltså Högkonjuktur = om det går bättre än förväntat. Lågkonjunktur = om det går sämre än vi förväntat oss. Ekonomi har bara två tillstånd: Mani och panik.

Tips: Finns också klipp om varför vi vill ha lagom mycket inflation.

Vi kan väl konstatera att senaste åren har varit just… mani. Nollränta, galna prisökningar på bostadsmarknaden, aktiespar som hobby och konsumtion av allt och inget. Är det ett normalläge som varar för evigt? Nope. Och det kanske nästan alla kan räkna ut? Hur såg livet ut när du var liten? Konsumerade dina föräldrar lika mycket som du gör nu? Hade ni samma levnadsstandard? Förmodligen inte va? Tillväxt är fantastiskt, vårt välfärdssamhälle bygger på det. Men så kommer krig. Pandemier. Lågkonjuktur. Och så börjar det om. Jag är varken ekonomiprofessor, riksbankschef eller statsminister – men uppmanar i alla fall både mig själv och andra att (fortsätta) använda sunt förnuft. Vi har varit igenom en enormt tung tid med en pandemi som ryckte undan mattan under fötterna under oss, visst ska vi ta oss igenom det här också?

Imorse badade jag i vår jacuzzi precis efter Tobias hade lagt in en tvätt med sängkläder i torktumlaren. När jag gled ner i poolen konstaterade jag förvirrat att det nästan kändes som någon slags… märklig revolution att använda energin på sämsta möjliga sätt och tidpunkt. Vi, som numera är så noggranna med att tidsinställa både diskmaskin och tvättmaskin till nattetid, undviker torktumlaren och istället har tvätt hängande över hela huset och helst badar när kvällen övergår till natt. Så går tankarna hos denna 42,5-åring just idag.

Nu tänker jag googla hotell för en övernattning i Stockholm med min 12-åring, och sedan gå till Willys för att bunkra upp med ost till extrapris. Lite pepp och lite prepp. Hösten 2022 i ett nötskal för min del.

Omslagsbilden på mig tog Tobias under helgens besök i Gamla Linköping, Östergötland.