I morse vaknade jag till strålande vintersol över Sturkö. Det spelar ingen roll om jag är här under tider av glädje eller sorg, sommarvärme eller vintersol. Jag får aldrig nog av vyerna här ute. Aldrig någonsin!
Jag är tillbaka i Blekinge igen och delar min tid mellan Karlskrona lasarett och Sturkö. Bara en kort stund efter att jag skrev mitt förra inlägg När världen får vänta ringde telefonen. – ”Annika, det är nog dags att komma hem nu.”
Jag hade det på känn, även om jag febrilt önskade att det där telefonsamtalet skulle dröja. Att boka tåg eller flyg var inget alternativ – hela min kropp skakade. Min man skjutsade ner mig hit till Karlskrona på direkten, jag behövde inte ens fråga honom. En sådan där resa vill man inte göra ensam.
Så här är jag nu, för att säga hej då till min Far. Vi turas om att vaka på sjukhuset – jag, mamma och alla syskon. Aldrig någonsin har jag varit mer tacksam över min stora familj. De som finns där, här, i vått och torrt. Att se livet rinna bort från en av de personer jag älskar allra mest är overkligt, obeskrivligt och oförståeligt. Men mitt i all gråt och förtvivlan finns det, konstigt nog, plats för stunder av befriande skratt, strålande vintersol och framför allt vackra minnen.
Min storasyster säger det så bra: ”Det är som det är och blir som det blir.” Livet ger och livet tar.
Käraste Annika. Skickar kramar och styrka till dig. En tår rinner ner för kinden när jag tänker på ditt – på ert – farväl.
Tänker på dig … ❤️
Tack snälla.
Att det här ska behöva hända, att död ska behöva finnas. Att behöva leva utan sina föräldrar som har funnits jämt. Jag tänker på Matti i Röverdotter. Som säger Han fattas mig. Tänker mycket på dig. <3
Ja, han fattas mig verkligen. Kram
Så vackra dagar för det svåraste avskedet. Tänker på er! Kram
Ja, det här har varit de absolut svåraste dagarna i mitt liv – men samtidigt de finaste.
Jag älskar honom så mycket!
… och det visste han.
Har också ägnat tankar åt dig och er i helgen. Men. Ändå vackert på något sätt att få vara på ett ställe du älskar med de du älskar, trots alla tråkiga omständigheter. Igen, jag beklagar.
Tack för omtanken, vi känner att det är många som tänker på oss! <3
Massor av styrkekramar!
Fina bilder, fina dagar och hoppas du fick ett fint farväl…. trots allt… kram
Tack snälla Lina för fina ord. Kram!