Ännu en decembervecka går mot sitt slut, och snart gör 2022 detsamma. Nästan varje kväll sätter jag mig framför kaminen (är evigt tacksam över all ved min bror fixade!) med ambitionen att skriva ett inlägg om någon av årets resor. Varje kväll slutar med att jag istället planlöst surfar runt på diverse sajter. Temat för fredagsfemman var dock enkel – eftersom jag flera gånger under veckan har ställt mig samma fråga: Var allt verkligen bättre förr?
Var allt verkligen bättre förr?
#1. Posthanteringen i Sverige
Jag växte upp i en by där vår lantbrevbärare Stig fixade allt som hade med post att göra. Mamma brukade lägga ut en plastpåse med pengar, då lämnade Stig ett ark med frimärken för motsvarande summa. Vi hade också en skylt vi kunde sätta på brevlådan när det var något extra. Då tutade Stig och vi fick springa ut för att lösa diverse postärenden. Inför jul var det självklart att lägga ut en stor chokladkartong till Stig i brevlådan, allt annat var otänkbart.
Mamma älskade att skriva, och för all del få, vykort, brev och paket. Att få hem paket från Ellos var en höjdpunkt för både mamma och döttrarna i familjen, det var så spännande att packa upp allt från badkläder och sängkläder till gardiner. Men visst tog det sin tid att få de där paketen, minns det som evigheter! Idag kan jag lägga en beställning på morgonen och i bästa fall få ett postbud (typ Budbee) med produkten levererad utanför dörren SAMMA DAG. Galet. Samtidigt är den personliga kontakten förlorad. Någon Stig finns det inte längre, de flesta postkontor är stängda och tiden när vi kunde köpa frimärken genom att lägga kontanter i en plastpåse inuti brevlådan är förbi. Saker och ting förändras, absolut. Det finns väl både för- och nackdelar med posthanteringen nu vs under min barndom.
#2. Visumansökan till Thailand
För ett par dagar sedan fick jag upp ett minne på Instagram/Facebook från december 2015. Vi var mitt inne i en visumprocess inför tre månader i Thailand, och fick bland annat leta upp en fotoautomat för att kunna bifoga korrekta foton tillsammans med visumansökningarna. Våra ansökningar lämnades i sin tur in till Thailändska ambassaden i Stockholm.
Sju år senare är vi i full gång att söka visum igen, men den här gången kunde jag göra allt digitalt! Alla dokument scannades digitalt, och det var till och med okej att fota oss själva med mobilen. Det tog absolut tid, jag satt flera timmar för att få ordning på alla dokument. Jag hade läst att det skulle ta ca 7 arbetsdagar att få besked, men blev lite nojig att vi inte skulle hinna få allt godkänt eftersom det nalkas julledighet. Fatta lyckan när alla ansökningar blev ”approved” redan vid lunchtid dagen efter jag hade mejlat iväg ansökningarna. Slutsats? Allt var inte bättre förr.
#3. Vedeldning 24/7
Jag växte upp i hus med vedeldad panna. Det eldades från morgon till kväll, och varmvattnet var ingenting vi slösade på. Tvärtom, det var många knackningar på toalettdörrarna när NÅGON (faktiskt aldrig jag!) duschade för länge. Strömavbrott blev det ganska ofta på vintern, när stormarna härjade i skogen och rev ner elledningar till höger och vänster. Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm, och levde ett lägenhetsliv långt bort från både kallduschar och strömavbrott.
Nu? Nu är vi där igen! Det eldas, skruvas ner element och duschas snabbt som attan. Var allt bättre förr? Det beror väl på vem man frågar.
#4. Julgran vs plastgran
Okej, den här punkten är LÄTT! Jag får numera nöja mig med en plastgran eftersom vissa i familjen är allergiska. Saker VAR bättre förr…
… när det stod en ståtlig kungsgran i vårt vardagsrum.
#5. FOMO vs hemmakvällar
Häromdagen chattade jag med en kompis, som skrev något om ”tiden när hon orkade umgås med kompisar och fixa olika fester”. Jag upplever att vi är många som liksom tappat farten lite grand under pandemin. Låt mig dock konstatera att det inte bara är något negativt! Jag upplever att den större delen av min FOMO (Fear Of Missing Out) är puts väck. Jag avrundas inte längre andras resor, fester och aktiviteter – i alla fall inte alls i samma utsträckning som förr.
Visst är en hel massa av decemberhetsen tillbaka i år, men jag har samtidigt valt bort mycket som jag tidigare hade hoppat på. Jag orkar helt enkelt inte med samma tempo som förr. Är det pandemin, åldern, allt roddande med jobbet i padelhallen eller bara en nyfunnen och nyfunnen förnöjsamhet? Är livet bättre eller sämre än förut? Var allt bättre förr? Svaret är nog lite både och just i det här fallet. Jag tycker det är såååå skönt med mina hemmakvällar, men kan verkligen sakna lite av min tidigare gnista och driv.
Så. Nu vill jag höra om något DU tyckte var bättre, eller sämre, förr.
För dig som är nyfiken på fler spaningar, tips och veckosammanfattningar hittar du dem under kategorin Resfredag vecka för vecka. (Omslagsbild: Malmö.)
Bättre förr: Min naivitet, gos med barnen då de var små, orken att ha tusen järn i elden, att Mamma och Far levde, alla julkort som jag både skrev och fick, pengars värde, att fixa julklappar, häng med kompisar runt Sverige, att vara AF-morsa, Orem-bergen och allt härligt vi fått uppleva i USA genom åren, roligt att laga mat till många…
Bättre idag: FaceTime/chattar med nära och kära på avstånd, att ha vuxna barn är underbart och jag älskar relationen vi har med dem, har släppt på så många onödiga ”måsten” och lever ett liv där Förnöjsamhet är min främsta kompanjon, mitt planttantsliv, min hälsa, så mycket friare från ätstörningstankarna.
Summa summarum: skulle kunna sitta här och skriva en massa, men nu ska jag göra mig iordning för dagens julkonsert och häng med brorsbarnen ikväll. Det är inte så hälsosamt att ”always look at the bright side of Life”, men visst hjälper det att fokusera på det som är positivt och det som man faktiskt kan göra något åt. Ha en fin helg. Älskar dig!
Tack för att du delar, kul att läsa ju!
Intressant inlägg och funderingar. Tänker också på det där ibland. Det kan låta mossigt att säga att vissa saker var bättre förr men vissa saker VAR ju faktiskt så. Samtidigt har ju var sak sin tid.
Bättre förr? Barnjulaftonar slår ju vuxenjulaftonar alla dagar.
Sämre förr? Kollektivtrafiken i olika städer. Även om det krävs massa appar idag så är ett biljettköp som regel aldrig längre bort än mobilen.
Fråga folk här i Nynäs om de tycker kollektivtrafiken är bättre eller sämre nu än innan. Med vänlig hälsning, KAOS i pendeltågstrafiken…. gah!
Jularna var klart bättre förr, håller med där ja.
Jag kom faktiskt på en sak som var mycket bättre förut, när man var liten. Det kom jag på ikväll när jag var på affär’n och gick förbi tidningsstället och såg Kalle Anka. Varje fredag kom ju nytt nummer och det var ju först-till-kvarn hemma om vem som skulle få lösa först. Gissa om man sprang hem från skolan och sen sjönk ner i ett nytt nummer… eller skällde på någon som hunnit före.
Jaaa, samma här! Vi prenumererade på pocket-varianten. Blev så nostalgisk att jag köpte några tidningar på loppis till Sebbe i julklapp! Tror inte direkt att han kommer SPRINGA hem för att läsa dem, men ändå. Tanken är god!
Tror att det, som i alla generationer, finns saker som var bättre för och saker som är bättre nu. Saknar inte alls att behöva gå till posten för att kunna ringa hem under en resa. Det är helt klart lättare att resa idag när man kan ordna allt i mobilen. Kan däremot ibland sakna tiderna när det fanns många färre kanaler för informationsflöde och kanaler för TV-tittande. Har också som dig blivit av med all FOMO. Hur skönt :)). GOD JUL.
Ja, alltså tänk vilken teknisk utveckling vi har fått vara med om… helt otroligt, på gott och ont. God jul, och tack för i år! Ser fram emot att ses. Kram!!