För många år sedan skickade min storasyster en dikt till mig. Jag plockar fram den med jämna mellanrum och tycker att den är lika bra varje gång jag läser den. “The Road Not Taken” skrevs av den amerikanska författaren Robert Frost (1874-1963) och publicerades 1915 i The Atlantic. Tänk att en dikt som skrevs för över ett sekel sedan fortfarande kan vara aktuell i allra högsta grad. Det spelar ingen roll om det gäller resor eller livsval i stort, för mig fungerar dikten som styrka och inspiration (och för all del tröst!) i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
“Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler,
long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;
Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,
And both that morning equally lay in leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.
I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.”
– The Road Not Taken, Robert Frost.
Har du någon favoritdikt att dela med dig av? Omslagsbild, Båsenberga i Sörmland.
4 comments
Har en dikt av Ulf Lundell som jag gillar :
Äventyr
Jag älskar äventyr
Jag kan ge vad som helst för ett äventyr
Jag älskar dom där människorna
som inte står ut
som måste göra nånting annat
som bryter av sej ett
finger om det råkar vara
inträdesbiljetten till äventyret
och jag älskar folk som inte har så mycket
skrupler
som kan tänka sig att ge fan i alltihop
och bara satsa allt
på en enda segeltur ner till Frankrike och som säjer
varför inte
vi bosätter oss i Madrid
och funkar det inte
så åker vi väl hem igen
och jag älskar människor
som gör nånting enkelt och sant
som säjer att
vadå
vad i helvete har vi annat att
leva för
än
äventyret?
Tack Stina! Inte hört, men den fick mig verkligen att tänka till. “Vi bosätter oss i Madrid och funkar det inte så åker vi väl hem igen”. 100 procent härlig mening!
Älskar fortfarande den där… 🥰
Den blir verkligen aldrig för gammal.