Februari 2017 lär inte gå till historien som min bästa månad någonsin, snarare tvärtom. Men en topplista har jag faktiskt lyckats skrapa ihop ändå.
Sturkö, februari 2017.
Resfredags topplista: Februari 2017
# 1. Bästa reselåten: Den här månaden har jobbpendlingen blivit betydligt trevligare med hjälp av Zara Larsson och hennes “So good”. Vilken pipa hon har, den där bruden.
# 2. Månadens roadtrip/resa: Den senaste månaden har jag slagit nytt Karlskronarekord, med tre resor hit inom loppet av en månad. Omständigheterna kunde såklart ha varit roligare, blotta ordet “cancer” ger mig magont.
# 3. Bästa händelsen i resebranschen: Att resa-poddens första livepodd på Caravan-mässan i Stockholm såklart, där Lisa höll ställningarna tillsammans med gästspel från Peter/FREEDOMtravel. Jag måste också passa på att nämna resebranschens Oscarsgala “Grand Travel Award”, som också gick av stapeln i februari. Matochresebloggen.se har skrivit mer om kvällens höjdpunkter och alla vinnare i det här inlägget.
# 4. Bästa resegodiset: En goding som förtjänar att hyllas är Marabous Mintchoco rulle – en storfavorit hos mig. Den här ljuvliga kombinationen av len mjölkchoklad och mintfyllning är dessvärre inte helt lätt att få tag på. Kiosken vid Karlskronas tågstation har dock fattat grejen och räddade därmed min tågresa till Stockholm.
# 5. Största resemissen: … den får min man stå för, vilket gjorde att alla platser med extra benutrymme var slut när han äntligen skulle komplettera sin efterlängtade flygbokning till Koh Lanta nu i februari. Att vara nästan två meter lång kostar på, bokstavligt talat.
# 6. Oumbärlig resepryl: Nu är min nya iPhone 7 äntligen på plats, som jag har längtat! Min sega och strulande femma har gjort mig tokig i över ett år, ett byte var verkligen på tiden.
# 7. Februari månads mest inspirerande resenär: Moa Kempe är en resebloggskollega till mig som har sålt hus och hem för att strax ge sig ut på äventyr i världen. Jag känner så väl igen mig i Moas blogginlägg Äntligen bostadslösa: “det är en befriande känsla att göra sig av med och lämna materiell trygghet.”
Att sälja vårt hus i Vendelsö inför halvåret i Thailand 2011 var kanske inte ultimat sett från ett bostadskarriärs-perspektiv, men känslan av “att vara fri” är oslagbar.
# 8. Resa jag har drömt om flest antal timmar: Februari går till historien som en månad med NOLL reslust, fokus har istället legat på att försöka repa mig efter min pappas bortgång den 12 februari. Jag och Tobias lyckades i alla fall spika en planerad resa till Normandie i augusti, och jag vet såklart att resan kommer att bli fantastisk. Min längtan efter äventyr kommer tillbaka, snart.
# 9. Månadens favoritinlägg på Resfredag: “När världen får vänta”– mest på grund av enormt många fina kommentarer med stöttande ord. Ni ska veta att varje bokstav ni skriver värmer!
# 10. Topp tre resminnen: 1) Sista dagen innan Far dog gick jag ner till bryggan här på Sturkö. Havet var blankt, snön täckte hela landskapet, och plötsligt trängde solen igenom molnen och värmde upp både kropp och själ. Jag stod där en lång stund och tänkte på alla fina minnen med Far från Sturkö. Så tacksam för dem. 2) Solen verkar vara ett genomgående glädjeämne den här månaden. Förra veckan stod jag på Stora Essingens perrong på väg hem från jobbet och hörde fåglarna kvittra nästan hysteriskt – de verkade helt höga av solljuset. Det känns hoppfullt! 3) Första helgen i februari var jag bjuden på födelsedagsbaluns två dagar i rad vilket gav mig anledning att skruva upp bilstereon på högsta volym under mina bilresor. Ensam i vår Volvo på 73:an från Nynäshamn, tur att tolkningen av definitionen “resminnen” är fri, haha!
10 comments
Kramar t dig! Tänker på er! Åh Koh lanta igen? kramar
Tack! Ja, Tobias åkte till Koh Lanta med en kompis. Så glad för hans skull, de verkar (såklart) ha det fantastiskt där borta.
I mars kommer våren och ljusare tider.
Tycker världen kan vänta ett tag till. Sedan har du hela livet på dig.
Kram
Mars är en bra månad, låt oss satsa på flow då!
Tack för orden goa du!
Ta hand om dig och familjen. Kramar
Tack snälla – och lycka till på resan!
Reseminnen behöver inte vara en perfekt strand eller världens bästa takbar. Jag har ett liknande som dig (gissar jag). En regnig natt på Autobahn på väg hem från Italien. Jag är chaufför. Det går nog bara i 120km/h den här gången. I baksätet sover bror och far. Jag håller mig vaken med Magnus Uggla och skrålar glatt med i Morsan e okej. Att de där snarkande mupparna där bak inte vaknade då funderar jag fortfarande på till och från, så här tolv-tjorton år senare. 😉
Håller helt med, mina första resminnen kommer från den oändligt långa bilresan mellan mitt barndomshem och sturkö, då vi flyttade ut till ön över sommaren. Resan var ca 4 mil, men för mig kändes det som att åka till typ Andra sidan jordklotet…
Jag brukar inte läsa din blogg, men intressant att kika in och se en snabb sammanfattning hos andra. Vissa månader är liksom mest skönt att de är över… Skickar över en tanke och förhoppning om att mars blir ljusare och lättare! <3
/Anna
Tack snälla, det värmer!