Det har varit många resor den senaste tiden, lite för många om ni frågar min man. När vi satt på flygplatsen till Paris i helgen hörde jag Tobias sucka “Om jag bara kunde teleportera mig…” Tiden på resmålet i sig uppskattar han, däremot inte jobbet som krävs för att ta sig från punkt A till B.
Det lär dröja ett tag innan det här med att teleportera sig blir verklighet (man ska aldrig säga aldrig), men innan det händer skulle jag vilja diskutera all “dötid” som uppstår kring en resa. För det tar tid att resa, så är det bara. Det tar tid att tvätta alla kläder, leta upp resväskor, undangömda solhattar och bortglömda vinterkläder och det tar tid att packa väskorna. Sedan tillkommer väntetid på flygplatser, tåg och busstationer. Och när man väl sitter där på tåget, planet, bussen eller bilen – då väntar ytterligare oceaner av tid för att komma från ett ställe till ett annat. Väl framme på resmålet är det ofta väntetid för att checka in på hotellet och kötid för att komma in till sevärdheterna. Jag kan absolut tycka den här typen av tidsförlust är trist, men å andra sidan är det en del av själva reseupplevelsen för mig. Det hör liksom till!
För sedan, när jag väl kommer fram dit jag ska, får jag lön för mödan. Här – på en bänk utanför en liten by i Normandie, med solen i ögonen och en efterlängtad vy över fransk naturperfektion.
Eller här, på en kullerstensbelagd bakgata i Rom, under en varm sensommarnatt tillsammans med fina vänner.
Jag kan däremot hålla med om att det kan bli lite för mycket av det goda. Att knappt hinna packa upp resväskan innan det är dags att ge sig av igen är inte roligt i längden. Jag kan till viss del förstå Tobias som har satt ett tillfälligt “resestopp”. Efter en sommar på resande fot och därefter två Europaweekends i rad är han inte ett dugg sugen på att ens påbörja diskussionen med mig om en eventuell resa på höstlovet. Vi får väl se hur det blir med den saken! (Jag lobbar för Blekinge. Igen.)
Skulle ni också teleportera er om det gick – eller tycker ni att “dötiden” i anslutning till resorna är en del av upplevelsen?