Några tankar om tiden

Ännu en sommar har kommit och gått. Nu är det oktober igen och i helgen firade i vanlig ordning min äldsta syster sin födelsedag kantad av höstlöv och efterslängarna av en storm. Nu är hon plötsligt 55 år och jag undrar som vanligt vad som hände med tiden. Var det inte nyss våra föräldrar fyllde… 50!? När jag ringde för att gratulera igår pratade vi länge i telefon. Samtalet handlade om allt från hennes omtalade chokladtårta med vispgrädde till bekanta som drabbats hårt av sjukdom och elände. Högt och lågt, lågt och högt.

”Puss och kram, hej då”, sa vi när födelsedagsbarnets första kalasgäst dök upp i farstun. ”Vi ses när vi ses”, tänkte jag och la på telefonen. Förra veckan ställde jag med blandade känslor in en planerad tur ner till Sturkö för att höststäda sommarhuset tillsammans med resten av syskonen. När jag bläddrar i kalendern för att hitta en ny lucka slås jag av det faktum att det snart är jul. När ska jag egentligen hinna allt det där jag vill hinna när tiden går snabbare för varje dag som går?

Vi har bara det ett litet liv att leva på den här jorden, det gäller att inte grubbla bort det. Det är lätt att fastna i tankar när huvudet spinner loss på allt jag borde, måste och vill. Jag vill ha tid till min man och våra barn, tid till mina vänner, tid att utvecklas, tid att resa, tid att känna och tid att vara. Jag vill ta tillvara på varje stund och samtidigt känna mig tillfreds med vetskapen om att det är okej att göra absolut noll och ingenting. Just den här veckan har jag mycket att ta ikapp efter resan till Sydkorea – både jobb och familjetid. Jag kommer alltid tillbaka efter en längre resa med en dos dåligt samvete, men också en hel massa ny energi. Igår bokade jag in släktmiddagar, kalas och padelmatcher. Jag fakturerade, städade, handlade, tvättade och tog tag i surdegar på skrivbordet. När jag tänker efter känner jag mig fortfarande närmast euforisk efter resan vilket i sin tur gör att jag får saker gjorda på alla håll och kanter. Känslan sitter kvar länge, så sant som det är sagt. Vi får väl se exakt hur länge – innan jetlag, vardagsstress och diverse livskriser tar över.

Följ mig gärna på Instagram (Resfredag) för fler vardagsuppdateringar.