För ett tag sedan fick jag en notis om att en koreansk kulturfestival skulle gå av stapeln i Kungsträdgården. Det lät som ett event som klippt och skuret för vår nioåring som just nu är besatt av allt som har med Asien att göra. När lördagen kom tog vi glada i hågen sikte mot ett Stockholm i strålande sol.
Nelly tog med en kompis och jag kan meddela att deras respektive outfit med kuromi-attiraljer, svarta tröjor och jeans var noga planerad. Tumme upp för dagens första möte!
Vi hade ögnat igenom festivalprogrammet på webben och kunde konstatera att området var strategiskt uppdelat i food-, culture- och market zone. Vi blev snabbt varse om att det var ungefär hur mycket människor som helst på plats. Det enda luftiga området var framme vid scenen där det pågick framträdanden och presentationer under dagen…
…till exempel traditionell koreansk dans.
Kön vid taekwondo-tältet var också överkomlig. Här fick våra barn möjlighet att testa på sporten med hjälp av olika instruktörer vilket var väldigt uppskattat. Resten av dagen var det i princip omöjligt att komma fram i köerna för att få pyssla, prova kläder och köpa mat. Köerna till matstånden var brutala (och då kom vi ändå dit efter lunch). Köbildningen till Keemchi, Whoa Cup, Seoul Coffee och Tri-Kim-Pop blev oss helt enkelt övermäktiga, så den koreanska maten fick vi till Nellys besvikelse stå över till förmån för ett snabbt besök på MAX intill Kungsan. Den kulturella aktiviteten ville barnen dock inte hoppa över, så de fick välja att ställa sig i kö till av de som erbjöds.
Valet var i slutändan ganska lätt, de hade redan under första varvet på festivalen siktat in sig på tältet där det veks Bojagis. Jag hade faktiskt dålig koll, men efter en snabb googling kunde jag konstatera att bojagis är koreanska textilier vilka används för att slå in, bära eller lagra olika föremål. Vid den här stationen fick deltagarna (kostnadsfritt!) välja färg på ett sidentygstycke för att sedan med hjälp på plats knyta en liten väskliknande påse. Våra tjejer var lyriska och väldigt tacksamma! Att vi fick stå i kö i en dryg timme totalt verkade inte bekomma dem så mycket.
“The Korea Bojagi Art Association values the harmony between tradition and modernity and creates beautiful works of art using the unique culture of Bojagi, which embodies the philosophy of respect and inclusiveness passed down from our ancestors.” (Skrivet om Bojagi Art Association i programmet för kulturfestivalen.)
En annan höjdpunkt för våra småtjejer var framträdandet/konserten på scen av det tvättäkta K-pop tjejbandet PRIMROSE (som nu verkar satsa på Norden). Nelly filmade ett par av danserna och har nu pluggat in samma moves som dessa fyra koreanska tjejer levererade i ett somrigt Kungsträdgården. Under dagen pågick även dansklasser ledda av www.kpopdance.se. , en dansstudio belägen vid Tegnérlunden 6 i Stockholm. Jag är övertygad om att vår dotter hade velat signa upp sig om vi bodde närmre Stockholm (terminen började 24 augusti om någon vill kika närmare på utbudet).
Sammanfattningsvis får vi vara nöjda med besöket. Väldigt fint att aktiviteterna var kostnadsfria! Det faktum att det var massor av köer betyder att festivalen var välbesökt, vilket nog inte bara berodde på det vackra vädret utan också ett genuint intresse. Jag skulle till framtida event av samma arrangörer önska att köerna vore bättre uppstyrda eftersom det var svårt att veta vad som gällde. Folk trängde sig, började i fel ände och tja, det kändes helt enkelt som lite småkaos mellan varven.
Kort bakgrund om Korea
Under besöket på Korean Culture Festival blev jag medveten om hur lite koll jag har på det här landet. Vad gäller egentligen med Syd- och Nordkorea, vilka begrepp används och varför? Jag är nog inte ensam om att känna så här. Korea har en lång och brokig historia och det är inte lätt att hänga med i svängarna. Den snabba versionen i modern tid lyder ungefär så här. I början av nittonhundratalet annekterades Korea av Japan, en annektering som höll i sig fram till andra världskrigets slut. I samma veva delades landet upp i två delar, nord och syd, mellan Sovjetunionen och USA. Avsikten var att Korea så småningom skulle bli ett självständigt land. Under ett val 1948 valdes en USA-stödd president för Republiken Korea (för oss känt som Sydkorea). Samma år utropades Demokratiska folkrepubliken Korea (för oss känt som Nordkorea).
Ett par år senare, 1950, startades Koreakriget mot bakgrund av att Nordkorea invaderade Sydkorea. 1953 utropades vapenvila vilken råder än i dag (kriget pågår på pappret dock fortfarande och gränsen mellan länderna bevakas av FN-soldater). Tydligen är den officiella ståndpunkten att Nord- och Sydkorea inte är främmande för en framtida återförening.
Jag är medveten om att det här är en extremt förenklad bild av verkligheten, men då får ni i alla fall ett hum om vad som gäller. För egen del står Sydkorea högt upp på reseönskelistan, men ännu högre på min dotters lista där Sydkorea och Japan delar på förstaplatsen över ställen att besöka någon gång i livet. Vi får väl se om vi får till den där resan någon gång framöver!
Här kan du läsa fler inlägg från mina och familjens resor i Asien.
2 comments
Tack för rapporten. Den festivalen var jag nyfiken på, framförallt för att min resa till Sydkorea tidigare i år fick mig att vilja prova på ännu mer koreansk mat. Men med tanke på köerna hade jag också stått över.
Ja, den får gärna göra comeback snart igen – med fler matstånd och mer uppstyrda köer! 🙂