På väg till Göteborg för ett par veckor sedan stannade vi till i Jönköping, staden där jag spenderade ett märkligt halvår av mitt liv.
Jag flyttade till Jönköping i maj 2005, efter att ha spenderat ett toppenår i Berlin. Sommaren var på ingång – det var ljusa kvällar, spirande grönska och en vacker Vättern som glittrade ikapp med solen. Mina föräldrar körde upp mig och mitt minimala flyttlass från en mellanlandning hemma i Karlskrona. Bak på bilen hade min far surrat fast en present till mig i form av en rosa Skeppshultscykel. (Det är för övrigt en av de finaste presenterna jag någonsin har fått!) De första veckorna bodde jag inneboende hos en bekant på Torpa, sedan fick jag via en kompis tag i en stor lägenhet på Östra Storgatan.
Lägenheten låg i centrum, bara några hundra meter från min nya arbetsplats på länsrätten i Jönköping. Min syster och svåger kom upp och hjälpte till att inreda lägenheten – äntligen skulle jag ha ett riktigt jobb och dessutom ett förstahandskontrakt!
Ett halvår senare var min fina cykel stulen, min länsnotarieplats uppsagd sedan tre månader tillbaka och föräldrarna redo att hämta upp sitt femte barn med bilen igen – den här gången för att köra mig till ett nytt liv i Varberg. Jag skämdes lite grand, det gjorde jag. Någonstans kändes hela grejen som ett misslyckade. Min chef hade aldrig hört talas om att någon frivilligt hade sagt upp sig från en notarieplats, platserna är åtråvärda och relativt få.
Men skämmas behövde jag aldrig göra, mina föräldrar stöttade mitt beslut att säga upp mig och byta tjänst till etthundra procent. Det är inget självändamål att stanna kvar på en arbetsplats där varje sekund känns som ett år, och där jag instinktivt längtade bort från mina akter på skrivbordet. Det var inte kollegorna det var fel på, däremot arbetsuppgifterna. Jag sökte ny notarieplats, och kunde andas ut när jag fick en ny tjänst – den här gången på tingsrätten i Varberg. På min nya arbetsplats trivdes jag från första sekund. Det var brottmål och förhandlingar på löpande band, och inte ett enda skattemål i sikte. Tingsrätten, och Varberg, var helt rätt för mig!
Att flytta till Jönköping och sedan flytta därifrån
Jag har knappt några foton från den här perioden av mitt liv. Länge förknippade jag Jönköping med mitt allmänna mående under det halvåret. När jag kom hem till lägenheten drog jag ner persiennerna och tog mig inte tid att utforska omgivningarna, trots att sommaren pågick för fullt utanför fönstret.
På väg till och från jobbet gick jag förbi Kristine kyrka och tänkte att jag skulle söka jobb som vaktmästare där istället. Jag hann också fundera på att åka jorden runt (igen), bli flygvärdinna och ja, ungefär en miljon andra grejer. Jag blev varken vaktmästare eller flygvärdinna. 14 år senare sitter jag istället på en parkbänk vid den där kyrkan i Jönköping och äter picknick med min familj, på genomresa mellan Göteborg och Stockholm.
Det hände såklart bra grejer i Jönköping också. Ljumma kvällar längs Vättern, middagar nere vid Hamnpiren och häng med fina vänner som jag fortfarande har kontakt med. Några av de finare utflykterna från Jönköping, som jag verkligen kan rekommendera, gick till Gränna (polkagrisarnas mecka!) och Eksjö (känd för sina träkåkar). Jag missade dock Visingsö, hur jag nu lyckades med det. Jag gav däremot aldrig Jönköping den uppmärksamhet hon förtjänar. Sedan jag flyttade därifrån har massor hänt, sakta men säkert har en helt ny stad vuxit fram.
Någon gång framöver ska jag ge staden mer uppmärksamhet. Jönköping förtjänar en andra chans, och kanske rent av boka in en hotellnatt? Fram till dess får jag som vanligt nöja mig med en fika på genomfart.
Har du en stad du hade velat ge en andra chans, och i så fall vilken?
Roligt att se lite bilder från Jönköping, en stad jag besökt väldigt mycket eftersom jag bodde i Vetlanda de första 28 åren av mitt liv och då var Jönköping närmsta stad om man ville handla i lite större klädkedjor som H&M och Lindex osv. Och jag tror faktiskt att en av mina sysslingar var vaktmästare i just Kristine Kyrka förr i tiden. 🙂
Vad häftigt med din syssling! Min morfars far var klockringare i Umeå kyrka – så jag hade liksom följt släkttradition jag också. Å andra sidan har jag världens minst gröna fingrar, så de stackars blommorna och växterna vid kyrkan hade förmodligen fått åka bums till kyrkans gravavdelning…. hahaha!
Haha, du skulle hängt med mig där 2005 istället, då bodde jag också i stan! 😀 Det är ju min gamla hemstad och jag har alltid trivts bra, men det är som du säger en ny stad nu jämfört med ett par år sedan. Skrev ett inlägg om Jönköping för någon vecka sedan när jag var där: http://explorista.se/att-spendera-en-vecka-i-jonkoping/
Jadu, hade behövt dig och en uns av din äventyrslyster när jag bodde där! 🙂 Ska genast in och läsa.
Har aldrig besökt Jönköping men precis som du skriver är Gränna så mysigt, likaså Visingsö. En stad jag inte har förlikat mig med är faktiskt Karlshamn…tycker den är sååå tråkig…dock har jag tänk åka dit i sommar för en båttur till Karlshamns Kastell, som jag inte hann förra året. Det tror jag kan bli intressant och mysigt, särskilt med en picknick-korg på armen! 😎
Oj, Karlshamn säger du!? Jag har faktiskt lovat mig själv att utforska mer av Blekinge i sommar, både Ronneby, Karlshamn och Olofström har kommit i skuggan av Karlskrona för min del. Ronneby har jag iofs spenderat mycket tid i som liten, mina kusiner bor där och jag brukade hänga där under sommarloven.