Fem fredagsfunderingar mellan hägg och syren.

Det är fredagen den 20 maj och vi befinner oss mitt i den ljuva men ack så förgängliga perioden mellan hägg och syren. Knoppar brister på löpande band, studsmattor plockas fram under stor möda (och mycket besvär), och det ska såklart ätas glass också. Gärna årets nya smaker, för att vi sedan ska kunna konstatera att inget väl kan slå de gamla glassikerna!? Och någonstans där emellan ska det gärna skrivas blogg. Här kommer veckans fem!

Fem fredagsfunderingar mellan hägg och syren.

#1. Spa-dag på Sturebadet

En av få fördelar med att fylla jämnt under pandemin är att födelsedagsfirandet har blivit utspritt över tid (minst sagt). Förra lördagen kunde jag inkassera en finfin spa-dag på Sturebadet tillsammans med en av mina bästa vänner. Samma vän som alltså gav mig ett presentkort på spa för typ två år sedan.

Det var ett bra tag sedan jag besökte Sturebadet nu. Priserna är rejält tilltagna, men måste nog säga att man får valuta för pengarna. Omklädningsrummen är fräscha och poolerna likaså. Simbassängen är inte särskilt stor, men vinner på den fantastiskt fina miljön (och det faktum att den håller 29 grader).

Min personliga favorit är aromarummet som är 38 grader varmt (vanlig bastu klarar jag inte så länge) och doftar ljuvligt av typ cederträ. Ultimat att sitta där och snacka om ditt och datt. Utanför, i relaxen, finns också ”gungstolar” som liksom gungar en till sömns med skön musik som spelar samtidigt som stolen rör sig. Så måste det typ kännas att vara bebis och bli vaggad? Gissar dock att inte alla uppskattar de där stolarna lika mycket som jag – min kompis blev sjösjuk av allt gungande. Låt mig också slå ett slag för lunchen (som ingick i vårt spa-dagspaket). VÄLDIGT fräsch räksallad som förtjänar versaler. Brödet som serveras vid bordet får också 10 plus. Det får typ hela Sturebadet som upplevelse också – perfekt present till någon du tycker om! Läs mer på Sturebadets hemsida.

#2. Bloggens återkomst (och det där om Instagram-tröttman IS REAL!)

Eller ja. Återkomst och återkomst, jag har väl bloggat på – eller ska jag skriva harvat på – i ett helt gäng år nu. Jag fick förvisso lite (mycket) bryderier när Instagram/Instagrammare dök upp och skulle ersätta alla bloggar/bloggare. Jag scrollar MASSOR på Instagram, det ska jag villigt erkänna! Men bloggen är och förblir min hemma-arena, här trivs jag som bäst. Orden kommer liksom lättare här på något sätt, bildkompositionen och ”flödet” likaså.

Underbara Clara skrev om ”Bloggdöden” och dess vara och icke vara redan 2014 – och sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna. Så mycket att vi kanske snart börjar prata om ”Instagramdöden” istället? Det blir allt svårare för instagrammare att nå ut med sina budskap i bruset, och jag upplever också att det är mycket svårare att få engagemang. Och ge för all del! Jag märker själv hur kräsen jag blir. Bilderna/texterna ska liksom sticka ut, och förtjäna mitt hjärta? Annat var det i början, när det blev likes på varenda frukostbild som lades ut mellan Haparanda och Ystad, typ.

En person som pratar/skriver mycket om bloggens icke-död är Sara Rönne, läs till exempel mer i det här inlägget: Bloggen är bara död om du lät den dö. Jag gillar särskilt det Sara skriver om personer (eller okej, dårar) som ”dansar” fram sina budskap – leta upp det stycket. Det är spot on!

#3. Vad innebär ett medlemskap i NATO för svensk turism?

Jag slänger in en ”liten” NATO-fråga idag, från ett reseperspektiv alltså. Vi kan väl inte ha en hel fredagsfemma utan att nämna regeringens helomvändning i NATO-frågan? När det började snackas om medlemskap började jag direkt att tänka på min uppväxt i marinstaden Karlskrona, där staden kryllade av värnpliktiga stationerande i flottan. Allt det där var en naturlig del av vårt liv där nere.

”Vår” sommarö Sturkö var militärt skyddsområde ända fram till 1997. Jag minns tydligt blanketterna mina föräldrar behövde fylla i när vi skulle ha främmande från utlandet på somrarna, jag vet att våra amerikanska gäster inte fick komma ut till oss utan att någon hade godkänt deras besök.

Sen? Sen skulle försvaret rustas ner, och det med besked. En av mina absoluta favoritplatser i Karlskrona, Stumholmen, var tidigare helt militär och därmed avstängd för allmänheten. När allt var frid och fröjd (hej öppna värld och medlemskap i EU etc) byggdes istället bostäder på holmen. Även Marinmuseum slog upp portarna. Det var spännande att gå dit och se hur det gick till förr i världen när det krigades och sånt. Ni vet. Förr i världen. Nu lever vi i den där verkligheten igen.

Och mitt i det där kan jag alltså sitta och fundera på svensk turism. Vad kommer till exempel nu att hända med alla guidade turer på Kungsholms Fort i Karlskrona – och för all del alla andra intressanta militära objekt ute i landet som plötsligt går från historiskt intressanta platser till högaktuella militära objekt? De kanske just nu planeras för diverse NATO-baser där, vem vet.

#4. Två och en halv vecka till sommarlovet

Utöver tankar om framtid, krig och allt annat som diskuteras i omvärlden lever jag ganska mycket i min egen lilla bubbla just nu. Här är det full fokus på att göra klart de sista intensiva jobb- och skolveckorna innan barnen går på sommarlov.

Sist jag besökte sommarlovsdrömmen var det januari och jag var solo på Sturkö. Solnedgången var lika vacker som vanligt, det blåste storm mellan varven och jag eldade flitigt i köksspisen.

Nu planeras det istället för studentfirande och sommarlov igen. Barnen längtar ihjäl sig och jag känner lite stress inför det faktum att vi har noll koll på sommarveckorna. Sturkö blir det absolut, men vilka exakta datum? Det får vi se.

#5. Socialt lat?

Med sommarlov kommer sommargäster och umgänge med alla möjliga kända och okända typer. Kul ibland, men verkligen inte alltid. Jag har fastnat för uttrycket ”socialt lat” som min kusin pratade om under pandemin. Jag blev verkligen socialt lat! Och det håller fortfarande i sig.

Tydligen blev jag inte bara socialt lat, utan verkar också ha blivit ”vanligt” lat under den här pandemin? Vi hade påskdekorationer framme ända fram tills igår, men där gick väl gränsen även för mig. Nu ligger alla fjädrar i ett skåp någonstans, och godisäggen likaså. Det innebär att jag är redo för helg, och kanske snart även för juni månad!

För dig som är nyfiken på fler spaningar, tips och veckosammanfattningar hittar du dem under kategorin Resfredag vecka för vecka. Omslagbild från vår trädgård i veckan, med regnbåge och allt.