Hög tid för en lista igen, den här gången inspirerad av något så livsviktigt som minnen kopplade till resor. För ett tag sedan frågade ett av mina barn om jag minns första gången jag åt sushi. Klart att jag minns! Här kommer svaret i sällskap av en hel drös med andra första gången-upplevelser i reseformat.
Första gången jag…
…provade sushi:
Året var 2003 och landet var Nya Zeeland. Jag hade hört talas om denna delikatess och köpte en färdig liten sushilåda i en matbutik i Auckland. Det var inte kärlek vid första tuggan, men det kanske jag heller inte kunde förvänta mig av plastinpackade sushibitar från en liten matbutik på Nya Zeeland.
…reste utomlands:
Räknas Åland? Om inte var första utlandsupplevelsen en bilresa genom Danmark för att senare landa i Hamburg. Min äldsta syster och hennes familj skulle hälsa på vänner och förbarmade sig över den arma lillasystern vars högsta dröm var att åka utomlands. Jag gick i åttan eller nian, minns inte exakt. Det jag däremot minns var att jag fick smaka pretzels för första gången. Till skillnad från sushin blev jag golvad vid första tuggan. En kärlek som absolut består!
…upplevde en jordbävning:
Mitt under julfirandet hos en livlig storfamilj någonstans ute på landsbygden i Costa Rica började hela matbordet skaka. “Bara en liten jordbävning”, sa mina nyfunna vänner. Mitt tjugotreåriga jag var övertygad om att jag skulle dö.
…åkte tåg:
Här får jag lita på mina små klippböcker/dagböcker från barndomen, där jag har klistrat i en gul tågbiljett till Emmaboda. Hur gammal kan jag ha varit? Tio kanske?
…bodde på hotell:
Våra barn har bott på hotell oförskämt många gånger i sina små liv. Jag själv gick i femman eller sexan första gången jag fick checka in på ett flott hotell i Stockholm. Jag har för mig att hotellet hette Hotell Eken. När jag frågar ChatGPT om det kan stämma får jag svaret att det fanns ett hotell vid Odenplan (St Eriksgatan) som hette så. Gissar att vi bodde där – även om jag har flashbacks från att vi bodde nära Sergels Torg. Hotellvistelsen möjliggjordes tack vare våra generösa grannar som tog med mig på sin familjesemester – en av sönerna var min allra bästa kompis. Vi barn hoppade i sängarna, Fredde höll på att kvävas av en isbit från den coola ismaskinen i korridoren (så var det säkert inte, men minnet känns fortfarande traumatiskt) och jag kände mig osedvanligt världsvan. Stockholm liksom. Stort ju!
…förknippade en viss låt med en resa:
Åh, det finns säkert vansinnigt många! Jag vet att jag lyssnade på en hel massa roliga band under Vattenfestivalen i Stockholm under ungdomsåren. Men eftersom jag börjar bli lite senil får jag istället slänga in “Hey ya” med Outkast, en låt jag hörde första gången på ett strandparty under några underbara dagar på Fiji. Jag var 24 år och livet var väldigt lätt att leva. VARJE GÅNG jag hör låten tänker jag på den där fantastiska jorden runt-resan. (Samma sak gäller Banana Pancake med Jack Johnson).
…flög flygplan:
Jag märker att många “första-gången”-upplevelser har möjliggjorts tack vare snälla släktingar och vänner som tagit med mig på äventyr! Första flygresan gjordes upp till Stockholm där jag skulle möta upp min svågers familj för vidare avfärd till fjällen för att åka utförsskidor (även det för första gången i livet). Jag gick i sjuan eller åttan, och som jag minns det blev jag alldeles tårögd av det faktum att jag satt uppe bland molnen. Det känns för övrigt fortfarande sjukt – tänk att vi kan förflytta oss som små flyttfåglar över hela världen!
…jobbade utomlands:
Året var 2021 och jag åkte till USA för att jobba en sommar på Girl Scout Camp i skogarna intill Kanadas gräns. Både innan och efter vistelsen fick jag förmånen att hänga i New York några dagar. Vilken grej! Fortfarande tacksam över min äldre syster som banade vägen för mig genom att tipsa om den aktuella organisationen som hon själv åkte med ett par somrar innan mig.
…reste utomlands med en pojkvän:
Räknas Oslo? Om inte blir det Barcelona, dit min dåvarande fästman kom och hälsade på när jag spenderade sommaren där. Samma sommar möttes vi upp i London där han var på jobb. Kände mig mycket internationell som flög från Barcelona till London för att möta upp honom.
…fick ett “riktigt” jobb utomlands:
2004 bodde jag i Berlin och pluggade juridik på universitetet. I samma veva fick jag ett jobb som legal trainee på en tysk advokatbyrå. Det var då jag bestämde mig för att jag INTE ville jobba på byrå när jag kom tillbaka till Sverige. Hierarkin, de sena kvällarna, magontet – tack, men nej tack.
…skrev om resor i dagsboksformat:
Utöver de där tågbiljetterna till Emmaboda finns alla möjliga skattgömmor bland lådorna med barndomsminnen. Året var 1991 (jag var alltså 11) och min moster Karin och maken Bosse tog med mig på en kryssning till Åland med Silja Line. Resan dokumenterades uppenbarligen slaviskt med hjälp av allt från dagboksanteckningar och inklistrade drinkflaggor till en tändsticksask (!) från båten. Varsågod för min premiärdebut som resebloggare!
…reste utomlands med ett (eget) barn i släptåg:
Bortsett från de här återkommande “nästan-resorna” med båt (Sebbe hängde med på Polenfärjan ToR som relativt nyfödd) blev vårt första barns utlandsdebut en charterresa till Tunisien.
Resmålet i sig var väl ingen höjdare, däremot kommer jag aldrig glömma dagen jag och Tobias satt vid stranden (med S sovande i vagnen) och bestämde vilken destination vi skulle välja när vi “bodde utomlands” någon gång i framtiden. Där och då kändes det milsvida långt bort, men ett par år senare gjorde vi slag i saken och drog till Thailand ett halvår. Ja, jo, det var alltså Thailand som vann i utslagstävlingen den där stranddagen i Tunisien. Vi hade ett gäng alternativ, de fyra som klarade sig till semifinal var Thailand, USA, Australien och Nya Zeeland.
…firade jul utomlands:
Min första utlandsjul firade jag i Australien 1997. Jag var alltså sjutton år och skulle fira jul cirka miljoner mil från familjen. Så konstigt och så underbart. Jag åkte dit med min jämnåriga kusin för att vara barnvakt åt en nära vän till familjen. I slutändan var de nog i ärlighetens namn barnvakter till oss. Den enorma julstrumpan jag fick det året används fortfarande varje jul, den ärvde nämligen Tobias när vi träffades. I hans familj var julstrumpor konstigt nog inte en tradition – men så kunde vi ju inte ha det!
…sprang ett lopp utomlands:
Jag hann bli 39 år innan mitt första utlandslopp gick av stapeln i Riga, Lettland. Det var ett underbart lopp på så många sätt – inte minst eftersom jag faktiskt fullföljde en mångårig dröm om att springa ett maraton. Den här upplevelsen blev på sätt och vis springturism i sin absolut finaste form!
Och med den första gångs-upplevelsen på Rigas gator förklarar jag den här listan för avslutad. Varsågod att haka på – jag ser fram emot att läsa fler listor med samma rubriker (eller för all del en egen tolkning).
Här kan du läsa en hel massa andra listor här på bloggen.
