För några dagar sedan damp det ner ett efterlängtat mejl i min inbox. Jag har under flera års tid tänkt ta tag i mina planer om att bli fadder och nu var det äntligen dags.
Att bli fadder
Jag har länge gått omkring och tänkt att jag vill bli fadder. Men det stannade liksom där, vid tanken. När jag nyligen skrev ihop min lista om #100resmålattnå stod “att bli fadder till ett fadderbarn” på allra första plats. Det var den sparken i baken jag behövde. Dagen efter jag publicerade inlägget surfade jag in på Plans hemsida och efter några snabba klick kunde jag äntligen titulera mig Flickafadder. Bättre sent än aldrig, men visst är det konstigt att det ska behöva dröja flera år att ta itu med något som i själva verket tar ungefär tre minuter framför datorn.
Varför flickafadder?
Jag arbetar själv som tjänsteman på en ideell organisation och har vid det här laget ganska bra koll på våra “kollegor” i den ideella branschen. Plan har jag dessutom ett extra gott öga till efter att ha varit ambassadör för deras kampanjer för flickors rättigheter i samband med Tjejmilen sedan flera år tillbaka. Jag och tre andra grymma bloggtjejer startande bland annat en insamling för kampanjen “Because I am a girl” 2013. Tjejerna har jag för övrigt fortfarande kontakt med: starka Clara som poddar på Styrkebyrån, träningsinspiratören Linda som bloggar på LindaKW – aktiv vardag och så Lisa, som jag numera både poddar och YouTubar tillsammans med.
Att bli fadder och på så sätt förhoppningsvis göra en liten skillnad i världen. Känslan är både befriande och beroendeframkallande. Ingen kan göra allt, men alla kan faktiskt göra något!
“Som flickafadder står du upp för flickors rättigheter. Plan International arbetar inom detta projekt för att stärka flickors situation. Vi gör allt för att motverka att flickor blir könsstympade och gifts bort som barn. Det handlar om att förändra attityder och beteenden på alla nivåer i samhället.” – Plan
Ett gäng glada ambassadörer springer Tjejmilen för Plan 2013. Övre raden från vänster: Shirin Djavidi, Linda KW, Clara Fröberg, Hanna Kastås, Nina Johansson. Undre raden från vänster: Helena Olmås (som tidigare i år vandrade tvärsigenom hela Nya Zeeland på vandringsleden Te Araroa!), jag och Hillevi Wahl.
4 comments
Åh vad bra! Jag är också flickafadder, så härligt och viktigt att känna att en kanske gör en liten skillnad för någon.
Ja, det känns verkligen bra! Om alla anstränger sig lite grand kan vi verkligen göra skillnad tillsammans.
Åh så bra!! Så många gånger som jag tänkt tanken. Nu ska jag!!! Bra gjort!
Heja Maggan!