Jag spenderade halva morgonen i sängen med att domedagsscrolla på mobilen. Jag vet att jag borde låta bli! Ängeln på min axel säger det till mig själv var och varannan dag. Djävulen på den andra säger tvärtom. “Det är ju avkoppling!” “Du förtjänar det!” “Du måste ju hålla dig uppdaterad!”. Och så håller det på, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år.
Jag vet inte hur det är med dig, men själv tycker jag mig ana ett kortare uppmärksamhetsfönster. Jag har till exempel svårt att samla tankarna och skriva klart längre texter (lär plocka upp telefonen både en och två gånger innan det här blogginlägget publiceras!). Borde jag göra en ADHD-undersökning, håller jag på att hamna i klimakteriet med tillhörande hjärdimma eller är jag helt enkelt bara skadad av många års frekvent användande av en smartphone?
Ironiskt nog känns det som att våra powerbanks håller på att få samma status som livsuppehållande maskiner. De har blivit vår tids hjärtstartare, respiratorer och infusionspumpar. Att mobilladdaren är lika viktig för oss som droppslangen för en svårt sjuk människa är inte bara ett skämt. Utan ladd i mobilen går det knappt att boka sjukhusbesök, inte att starta din elbil, inte att logga in på banken, inte att betala parkering, inte att tända lamporna i vår padelhall, inte att ta dig fram i en ny stad och framför allt inte att nå dina vänner och familj. Tydligen inte att söka information eller dra egna slutsatser heller, sedan ChatGPT gjorde sitt intåg i den här världen.
Jag vet att jag överdriver. Jag vet att det här är ett återkommande ämne i bloggen. Det jag däremot inte vet är hur jag ska förhålla mig till ämnet. Är smartphones det bästa eller sämsta som hänt mänskligheten? “Bra fråga”, svarade min tonåriga son när jag frågade honom, och menade att de två svarsalternativen inte borde vara de enda.
Med stor sannolikhet kommer du själv att läsa just den här texten på en smartphone. Enligt Google Analytics brukar 70-80 procent av mina läsare använda mobilen när de kikar in på Resfredag. Läsare ger trafik, vilken i sin tur ger mig uppdrag och samarbeten, som i sin tur gör att jag kan betala vissa av mina räkningar. Bloggen, som du läser i din smartphone, kanske därmed är det bästa som hänt i mitt lilla hörn av mänskligheten? Min son har helt rätt i att frågan i rubriken är felställd. Frågan är såklart betydligt mer komplex än så.
Hur tänker du om din egen smartphone just idag? Är den det bästa eller sämsta som har hänt dig, eller kanske någonstans mitt emellan?
6 comments
Om jag måste välja- det sämsta som hänt mig. Och då har jag ändå inte några sociala medier eller knappt några appar men svaret känns ändå solklart. Vi mådde väl alla bättre förr?!? … //En stockholmare född -79
Jadu, så känns det väl verkligen. Känner mig stundtals som en zombie. Sorgligt och skrämmande, vill ju tro att jag har makten över min egen tid.
❤️ Tycker du verkar ha ett väldigt fint och rikt RIKTIGT liv ❤️☎️ tänk om vi skulle börja vågra vägra vägra smartphones..
Jag använder telefonen allt mindre. Läser och skriver blogg på datorn. En stund varje morgon och kväll. Däremellan är det ytterst sällan jag har en skärm i handen faktiskt. Men det var annorlunda förut. När jag jobbade och behövde bli nådd satt den fastlimmad i handen. Har börjat skriva för hand. Men jag älskar min dator, det skulle vara svårt att leva utan den och min blogg. Och mina bildredigeringar. Men jag avinstallerar appar successivt. Har varit på ett offline-event i Lissabon, tror det är nödvändigt att vi umgås utan telefoner. Oj, jag har mycket att säga här känner jag.. 🙂 Hoppas du hittar den balans du söker.
Tack för din kommentar Anna! Det låter klokt att avsätta en stund varje dag vid datorn och sedan undvika skärmen i alltför stor utsträckning. Har också avinstallerat en massa appar den senaste tiden, dock av anledningen att telefonen är överfull med bilder och filmer. Insåg snabbt vad beroende alla företag och myndigheter gör oss till telefonen. Det behövs appar till ALLT här i Sverige!
Låter superspännande med offline-event, gissar att de kommer att bli alltmer populära. Tack igen för din återkoppling!
Jag vill säga att det faktiskt är det sämsta som har hänt för både unga och gamla, åtminstone de som inte hade färdigutvecklade hjärnor då smarta telefoner gjorde entré. Hela den värld som de inte delade med oss föräldrar och som vi inte fattade var tillgänglig, alla intryck som inte kunde hanteras eller bearbetas på rätt sätt. Nej, jag tror på riktigt att de är riktigt dåliga. För mig också såklart. Sitter därför vid datorn så långt som möjligt då jag ska göra sådant som kräver internet. Men vill jag på riktigt vara utan ljudböcker, Spotify och poddar? Jag vet att de förstör mitt uppmärksamhetsspann, men tror inte att jag fattar precis hur mycket…
Spännande frågor, viktiga frågor, frågor som jag tror de flesta inte klarar av att höra sanningen om. Egentligen.