Hur många gånger har jag inte hört vänner och bekanta säga att de “skulle behöva semester efter semestern”. Jag har säkert gjort mig skyldig till samma trötta skämt. Jag gissar att de allra flesta håller med. Det är de facto en ganska god idé att lägga några semesterdagar efter…
… just det, semestern. Det krävs ett antal dagar för att liksom komma ikapp efter eventuella resor (men också efter diverse rensningar och projekt på hemmaplan som tenderar att gå av stapeln under mina semesterveckor).
Sara Rönne brukar återkomma till att hon vill leva ett liv som hon inte behöver ta semester ifrån. Jag funderar över det där då och då. Skulle jag vilja leva enligt det livsmottot? Det låter ju så bra i teorin! Men ju mer jag tänker på det desto mer tror jag att jag faktiskt att jag vill ha ett liv där semester ingår i konceptet. Det är någonting med känslan av kontraster. Känslan av att checka ut från vardag och jobbsysslor för att sedan kliva in i någon slags drömbubbla av ledighet. Att lägga bort ansvarskänslorna en stund till förmån för några (gärna många!) dagar av o-måsten. Jag gillar att jobba, men jag tycker också verkligen om känslan av att gå på semester. Jag blir också en bättre version av mig själv när jag får lite press på mig att “leverera och prestera” med vetskapen att jag sedan får belöning i form av ett lugnare tempo utan krav. Det verkar helt enkelt som att jag vill leva ett liv som jag behöver ta semester ifrån då och då.
Vad tänker du om semesterbegreppet? (Omslagsbild: Procida, Italien).
2 comments
De sista åren som jag jobbade så gjorde jag med samma devis som Sara, att jobba lagom mycket så jag inte behövde semester. Det betyder inte att jag inte tog ledigt emellanåt, men det betydde att min ledighet styrdes av vad jag skulle göra, inte av att jag var helt slut och behövde vara ledig. Nu som 57-åring är jag förtidspensionär och det är definitivt ett av det bästa valen jag gjort i mitt liv, inte för att jag inte gillade att jobba, utan för jag nu äger min tid till 100% och kan därmed göra vad jag vill med den. Jag kan äntligen bestämma allt själv (vilket jag nästan gjorde när jag jobbade eftersom jag var egen företagare) men nu är det på riktigt. Unik känsla.
Det låter väldigt, väldigt härligt Anna – att äga sin tid till fullo. Jag kanske ska förtydliga att jag verkligen gillar mitt “dagjobb” i padelhallen av den anledningen att vi själva har skapat det. Men särskilt fritt är det inte, det krävs att vi är på plats för att bli bra. Att vara platsbunden är inte optimalt – men ger ändå någon slags stabilitet som jag mår bra av. (I alla fall så länge jag kan dra iväg på resor då och då).