Det sjunde inseglet och en maxad Uppsalahelg

Efter otaliga timmar kors och tvärs genom Uppsalas gator är jag tillbaka på Clarion Hotel Gillet. Tanken var att jag skulle värma upp fötterna och hämta upp resväskan för att åka hem till Nynäshamn, men sofforna i hotell-loungen är så sköna att jag inte förmår mig att åka härifrån.

Det har varit en maxad Uppsalahelg från början till slut och jag kan åter igen konstatera att en weekend i Sverige är ett vinnande koncept. För egen del bor jag på pendeltågsavstånd från Uppsala, trots det har besöken i universitetsstaden knappast duggat tätt. Under den här vistelsen var höjdpunkterna fler än vad jag vågade hoppas på, en av dem gårdagens premiär av Det sjunde inseglet på Uppsala stadsteater.

Det sjunde inseglet och en maxad Uppsalahelg

I vanlig ordning kommer har jag sammanställt alla tips från resan i ett separat inlägg som en del av Resfredags Svenska Pärlor:

Att göra i Uppsala: Sverigeweekend i en anrik studentstad

… och här kommer ytterligare ett smakprov från helgen.

Julstämningen i Uppsala har redan tjuvstartat och min kompis som hängde med hit över helgen bestämde på stående fot att hon snart kommer tillbaka med familjen för att julhandla: – “Alltså, varför är jag inte här oftare!?” Det undrar jag också, med tanke på att hon bor så nära som i Norrtälje.

När jag har frågat vänner och bekanta om Uppsalatips har många har pratat sig varma om Brasserie Bar & Café Stationen som ligger inhyst i den gamla stationsbyggnaden. Och ja, mina tipsare vet vad de snackar om. Interiören, med inspiration från Rom, Paris och London, skapar en miljö som gjord för filminspelningar. Förväntningarna på menyn är höga med en sådan här miljö och vi blir inte besvikna.

I övrigt har kultur, litteratur och historia gått som en röd tråd genom hela helgen, vilket såklart ligger helt i linje med den här utpräglade akademikerstaden.

Det sjunde inseglet på Uppsala stadsteater

Igår hade vi nöjet att få en liten tur bakom kulisserna på Uppsala stadsteater (stort tack Elisabeth för att du tog dig tid!) innan ridån gick upp för premiären av Det sjunde inseglet.

Själva huset, ritat av Gunnar Leche, invigdes 1951 och fungerade ursprungligen som en kombination av Folkets hus och teater. Igår gick stämningen på teatern att ta på, det kändes nästan lite högtidligt att inta platserna för att se premiären av Ingemar Bergmans Det sjunde inseglet – den här gången som en uppsättning där regi och koreografi vävs ihop till ett.

Det är alltså inte teater där skådespelarna “dansar lite”, och inte heller en dansföreställning där dansarna “spelar lite teater” – utan en unik mix av båda uttrycken där koreografin (av Fredrik Benke Rydman, min stora Bounceidol) och regin (av Hugo Hansén) vävs in i varandra.

Den här uppsättningen utspelar sig förvisso i en futuristisk/apokalyptisk anda istället för under medeltiden, men ni som har sett filmklassikern kommer definitivt att känna igen er. Manuset är nedbantat och många av de talande scenerna gestaltas nu som dans. Jag satt som klistrad under hela föreställningen och i slutet kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Sanningen är väl snarare att jag började storgråta och knappt kunde sluta. Skildringen av Dödens ständiga närvaro genom hela föreställningen är så stark, och så mörk, men det finns hopp. Det finns alltid en liten strimma hopp om framtiden!

Jag fick äran att prata en stund med teaterchefen Petra Bylund, en karismatisk person som lyser upp rummet med sin blotta närvaro. Petra berättade att planerna kring att sätta upp just Det sjunde inseglet satte igång långt innan hon, Hugo och Benke fick reda på Ingemar Bergmans hundraårsjubileum. När teatern sedan fick frågan om de möjligtvis skulle göra något Bergmanrelaterat under Bergmangåret var svaret givet för länge sedan. Tänk att cirkeln igår slöts på bästa möjliga sätt: – “Det måste ha varit meningen”, som Petra uttryckte det.

Efter en känslomässig urladdning fortsatte gårdagen på temat kulturupplevelser, den här gången utomhus. Den sjätte upplagan av “Allt ljus på Uppsala” pågår under 1-18 november (sista dagen idag!) och är en återkommande hösttradition här i staden under jämna år. Det är ju genialiskt att addera lite ljus i höstdeppen innan juleljusen tar vid och gör sitt jobb. Under den här perioden placeras det ut ett antal ljusverk/konstverk i hela Uppsala. Under kvällstid förvandlas staden med andra ord till en enda stor utomhuskonstutställning (den här gången med Ingemar Bergman som en del av Bergmanåret). Så snyggt!

Vi fick också vårt beskärda del av traditionellt stadsljus genom att promenera upp till Uppsala slott efter att höstmörkret sakta men säkert lagt sig som ett svart täcke över staden. Att befinna sig i de här historiska miljöerna och samtidigt se Uppsalas moderna stadssilhuett bre ut sig under slottshöjden blir en av den här resans absolut mäktigaste ögonblick.

Efter en sen middag på Heart and Bones laddade jag upp med godis från Hemmakväll med ambitionen att skriva ett blogginlägg. Ungefär tre minuter senare låg jag däckad i hotellsängen (Clarions kuddar är magiska), så inlägget fick vänta till nu.

Fotona på minneskortet är många, kilometerna i benen samt intrycken likaså. Tack Uppsala för en ljuvlig weekend! För er som vill följa min Uppsalavistelse i Instastoryformat ligger alla klippen samlade under höjdpunkter på mitt Instagramkonto.

Resan gjordes i samarbete med Destination Uppsala och kommer att resultera i ett nytt inlägg för Resfredags Svenska Pärlor.