Inlägget och det aktuella podcastavsnittet sponsras av EF Education First, här kan du läsa mer om deras nylanserade stipendium.
Jag kommer definitivt att uppmuntra mina barn att plugga i ett annat land om och när de får chansen. För egen del var det en ovärderlig tid i livet och jag hade inte tvekat att göra om det om jag fick chansen.
För egen del väcktes tankarna om att studera utomlands tidigt, min mamma jobbade extra med att intervjua ungdomar som skulle ut i världen för att plugga/jobba som aupair, samt att hitta familjer för att placera ut utländska ungdomar som skulle plugga i Sverige. En av ansökningarna från Berlin stack ut lite extra och mamma tyckte att den aktuella tjejen skulle passa utmärkt i vår familj. Trots att vi var redan var många syskon fanns både hjärterum och stjärterum, vilket innebar att den tyska tjejen flyttade hem till oss under ett år. Hon blev snabbt en del av vår familj och hon är den “tyska syster” som jag ofta pratar om här i bloggen. Att hon till och med är med i vår syskonchatt på Facebook säger en hel del om vår relation och vad den utlandserfarenheten förde med sig för både henne och oss.
Studera utomlands och erfarenheterna det ger
Språkstudier i Barcelona
Mina utlandsdrömmar fanns mer eller mindre ständigt där när jag var yngre, men jag kom iväg på studier utomlands relativt sent. 2002 åkte jag till Barcelona för att plugga spanska under tre månader – eftersom jag åkte över sommaren behövde jag aldrig ta studieuppehåll från universitetsstudierna. Sommaren innan dess hade jag jobbat i USA på ett flickscoutläger, den här gången ville jag däremot se till att plocka upp gymnasiespanskan. Jag bodde inneboende hos den eleganta Elena (omslagsbilden) som inte kunde ett ord engelska. Jag var så illa tvungen att prata spanska redan från start, vilket var det absolut bästa som kunde hända mig. Elenas barn, som var utflyttade, tog med mig på flera helgutflykter norröver och jag trivdes som fisken i vattnet i Katalonien!
Jag valde att gå i en tidig morgongrupp…
… vilket gjorde att eftermiddagarna var lediga till att plugga och hänga på stranden. Min sommar var fantastisk på alla sätt och vis, även om jag såklart ofta saknade killen jag då var förlovad med. (I det senaste avsnittet av vår podcast nämner vi för övrigt dilemmat att ha träffat kärleken i Sverige och huruvida det är ett hinder att resa iväg eller inte.)
Universitetsstudier i Berlin
Efter turen i Barcelona (som gjorde att jag året efter kunde ta mig runt i Centralamerika på hyfsad spanska!) var jag helt såld på konceptet att studera utomlands och letade efter möjligheter att komma iväg igen. Via juristlinjen öppnade det sig en chans att åka som Erasmusstudent och med tanke på att jag redan hade en extrasyrra i Berlin var valet ganska enkelt.
Tanken var att jag skulle stanna en termin, men jag såg ingen anledning att åka hem utan blev kvar ett år. Jag läste tyska kurser i både europarätt och folkrätt och efter ett tag fick jag via kontakter jobb som legal trainee på en advokatbyrå inne i Berlin. (Att jag då bestämde mig för att advokatyrket inte är något för mig är en helt annan historia.)
Jag gick på svenskt luciafirande med nyfunna vänner, bakade tyska julkakor, hängde med min tyska extrasyster (som sakta men säkert fick mig intresserad av kultur!) och pratade tyska dagarna i ända. Egentligen hade jag kunnat stanna längre än ett år, Berlin är en stad jag hade kunnat tänka mig att bosätta mig under en längre period. Samtidigt var jag redo för vuxenlivet i Sverige och när jag fick en tjänst som tingsnotarie på domstolen var det dags att sätta punkt för mina studier utomlands – i alla fall för stunden.
I det senaste avsnittet av Att resa-podden är temat just att resa för erfarenheten genom att plugga utomlands. Lyssna gärna på det, antingen via iTunes, Att resa-poddens hemsida eller valfri podcast-app i din smartphone.
2 comments
Ja det gäller verkligen att ta chansen och sticka iväg på sånna här grejer när man är ung. Själv pluggade jag ett år i Karlsruhe. Och har alltid ångrat att jag inte gjorde någon långresa också.
Karlsruhe, se där! Det visste jag inte. Hade nyss en diskussion med min man om risken i att skicka iväg sina ungar på sådana här äventyr – att de fastnar i en helt annan världsdel och att man får se dem alldeles för sällan. För mig är det värt risken. (Inte för honom.)