September på Sturkö

Kl 05:21 i tisdags morse hoppade jag och yngsta dottern Nelly på tåget vid Stockholm Central för att rulla ner mot Karlskrona. Ett missat anslutningståg i Alvesta och några bittra tårar senare (inte dotterns, utan mina – jag klarade uppenbarligen inte av motgången att se tåget tuffa iväg utan oss) landade vi äntligen på Sturkö, igen.

Det är alltid skönt att komma ner hit, jag älskar att se årstidernas skiftningar här ute på ön. Höststormarna och ösregnet hör liksom till, även om jag hade hoppats på lite mer uteväder inte minst för Lillmyhran som snabbt blir rastlös inne i mammas hus. (Det känns förresten fortfarande konstigt att säga ”mammas hus” istället för ”mina föräldrars hus”. Vänjer man sig någonsin?) Jag och mina syskon turas om att vara med mamma och jag kan åter igen konstatera vilken styrka det är i att vara en stor familj. Cancern gör henne allt svagare och det är tungt att se. Samtidigt är vi glada för varje extra dag vi får tillsammans och jag får verkligen påminna mig själv om att ta tillvara på tiden vi har nu istället för att sörja för det som komma skall.

För ett par dagar sedan tog jag, Nelly och systemkameran en promenad i krokarna. Regnet hängde i luften, men desto mer dramatiska blev bilderna.

Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag att vara här även de månaderna som inte är förknippade med sommarlovet. Imorgon åker jag och lillfjanten tillbaka till Stockholm (håll tummarna för smidig resa), jag ska hem och packa om väskorna igen. Senare i veckan väntar ett jobbuppdrag som börjar i Amsterdam och slutar i Lissabon. Det blir sista resan i en väldigt intensiv resemånad. Jag ser fram emot en lugnare period i oktober, tanken är att jag ska ägna tiden till att hinna ikapp på alla möjliga fronter. Trevlig helg!

Hur ser era planer ut för resten av månaden? Lugnt eller fullt ös?