…fem olika personer, men en och samma familj. ”Att resa är att leva” – H.C. Andersen.
Jag och resten av mitt gäng här hemma lever i allra högsta grad mitt i det som brukar kallas för vardagskarusellen. På agendan står fotbollsträningar, hämtning och lämning på förskola och skola, sena jobbkvällar, föräldramöten, sedvanlig middagsångest, planering inför födelsedagskalas och över allt vilar ett ständigt svart orosmoln för mina föräldrar som båda är diagnosticerade med cancer. Livet pågår med andra ord i allra högsta grad här och nu. Jag är nöjd med mitt liv, det är jag verkligen. Jag har allt det jag kunde önska och lite till, bortsett från den där förbannade cancern. Men. För det finns ett litet men! Inför, under och efter mina resor tillsammans med familjen händer det något med mig. Mitt liv känns genast lite mer levande än annars. Rastlösheten och längtan efter att uppleva världen lär vara min följeslagare så länge jag lever, men jag ser det inte som något negativt. Det är just rastlösheten och längtan som bokstavligt talat för mig och min familj till platser runt vårt jordklot som vi aldrig hade fått uppleva annars. Han hade verkligen en poäng den gode H. C. Andersen: Att resa är att leva. Men det är helt okej att varva med lite köttbullar och makaroner hemma i Nynäshamn mellan varven.
Fem olika länder, fem olika tidpunkter, fem olika personer, men en och samma familj:
Tobias i Thailand, 2016. Läs mer om vår vistelse här: Thaimout 2016.
Annika på weekend i Warszawa, 2016. Läs mer om resan här: Warszawa. (Foto: Katarina Wohlfart)
Sebbe aka Stormyhran framför Hollywoodskylten i Los Angeles, 2015. Läs mer om familjeresan här: Roadtrip västra USA.
Julia aka Mellanmyhran i Toscana, 2015. Här kan du läsa mer om vår resa till Italien.
Nelly aka Lillmyhran på väg hem från Spanien, 2016. Här kan ni läsa mer om familjens resor till Spanien.
Jag är uppenbarligen inte den enda med en rastlös själ här i världen, berätta gärna hur ni själva tänker. Varför reser ni, vilken känsla driver er?
Verklighetsflykt! Avkoppling! Relationsboost! Frånkoppling! Jag älskar också historia och gillar att lära mig om stället jag rest till. Kultur, språk, relationer, politik… Dessutom älskar jag ju att fota, och nya vyer är därför aldrig fel.
Låter som utmärkta anledningar…
Vilken härlig resefamilj ni är! Vad som driver mest? Jag vet faktiskt inte… Nyfikenhet? Äventyrslust? Kunskapstörst? Rastlöshet?
Kunskapstörst? + 1 på den. Att resa brukar vara världens bästa historielektion!
Utan tvivel att uppleva vackra och intressanta miljöer och sevärdheter.
Ja, det finns SÅ mycket att se där ute!
Först styrkekramar. ♡♡
Sen håller jag med om köttbullarna. Att resa innebär ju att man får en chans att längta efter dem :).
Ett av mina favoritresecitat är:
”The world is a book and those that do not travel only read one page”
Och jag älskar att läsa 🙂
Tack fina du. Älskar bokcitatet också, tack för påminnelsen. Kombinationen att resa OCH att läsa måste ju vara det ultimata! 🙂
(Mag)känslan av att att vilja ha smakat på hela världen 😀
Haha, skulle gissa på det svaret från er!
Jag funderade på det där tidigare. Om jag någonsin kommer känna ”Nu har jag ingen resa bokad och det känns så himla skönt” Känns långt borta just nu. Jag vill vara en världsvan världsmedborgare med många olika referenspunkter. Därför reser jag.
Ja, är du inte mättad efter det här året är slut lär du nog aldrig vara det! 🙂
Varför jag reser? För att vidga mina vyer, bli mindre inskränkt, uppskatta min vardag mer och framförallt – för att jag älskar det.
Varför jag tvingar med barn på resor? För att uppleva saker tillsammans med dem, för att visa att det finns andra sätt att leva och för att ge dem perspektiv.
Ja, svårt att motivera mig att vara stanna hemma när jag läser dina anledningar. Tack för att du delar!