Igår natt rullade vi in i Nynäshamn efter en lång sommar på resande fot. Slarvigt packade väskor, påsar med alldeles för gammalt fika och högar med sängkläder ligger huller om buller i hallen. Och vet ni? Det betyder att allt är som det ska. Jag är äntligen hemma igen, med allt vad det innebär. Den euforiska känslan av att öppna dörren till mitt eget hem är anledningen till att jag aldrig skulle kunna bli en digital nomad på heltid. Innerst inne i mig bor det nämligen en hemmaråtta.
Tobias och barnen sover fortfarande på övervåningen, själv har jag krupit upp i mitt efterlängtade soffhörn med täcket uppdraget till hakan och datorn i knät. Med undantag för en snabb mellanlandning för att packa om väskorna efter vår resa till Balkan har jag inte varit hemma i Nynäshamn på nästan två månader. Trots att vi har haft en fantastisk sista vecka på Västkusten har jag haft en släng av hemlängtan de senaste dagarna. Vem hade trott att livet som radhusmamma skulle locka mer än livet som digital nomad? Inte jag i alla fall.
Därför vill jag INTE bli en digital nomad.
Jag älskar att resa. Tro mig, jag älskar att resa. Ett välbekant pirr i magen sprider sig i hela kroppen när jag rotar fram resväskorna från hyllorna i förrådet. Pulsen går upp när jag systematiskt går igenom listorna på min telefon över saker jag behöver packa. Jag blir berusad av känslan att vara på väg till nya äventyr, platser och upplevelser. Å andra sidan känns det lika bra att få lyfta upp de där väskorna på hyllorna igen och slänga listorna när resan är slut.
Digital nomads are people who use telecommunications technologies to earn a living and, more generally, conduct their life in a nomadic manner. Such workers typically work remotely—generally from foreign countries, coffee shops, public libraries, co-working spaces and even recreational vehicles—to accomplish tasks and goals that traditionally took place in a single, stationary workplace.
Att ständigt leva i en kappsäck, alltid på väg Någon Annanstans, det är ett liv jag har levt från och till. Jag har hoppat från det ena till det andra, utan att ha någon egentlig riktning. Nya städer, nya länder, alltid med väskan redo att åka iväg. I samma sekund jag blev gravid med Sebastian hände något märkligt. Jag ville boa in mig och skapa en trygg bubbla för mig och min nystartade familj! Den känslan har jag burit med mig sedan dess. Jag trivs verkligen med att ha en plats, ett hem, där vår familj kan skapa våra egna rutiner och en hållbar vardag.
Men. För jo, det finns ju såklart ett men! Lika mycket som det bor en hemlig hemmaråtta i mig, bor det en digital nomad i hemmaråttan. Jag sa nyligen upp mig från ett fast jobb för att bli min egen chef. Jag har inte längre ett kontor att åka till och inget hindrar mig från att jobba från soffan i Nynäshamn ena dagen, och ett café i Spanien nästa dag. Datorn är mitt arbetsverktyg, världen är mitt arbetsfält – men hemmet är och förblir min trygghet.
Att skapa minnen på resande fot är magi, men lika magiskt kan det vara att sitta och spela UNO med barnen hemma vid matbordet. Nu ser jag fram emot en lång höst med legobyggande i källaren, läxor vid matbordet och vänner över på middag. Villa, Volvo och Vardag, med regelbundna avstickare ut i närområdet, Europa och resten av världen. Precis så här vill jag leva mitt liv!
Är du en digital nomad eller en hemmaråtta – eller kanske både och? Berätta!
21 comments
Håller med till 100% – min bas är så oerhört viktig för mig, och det är också min vardag med rutiner. Älskar det livet, såväl som resorna. Inget skulle fungera bra utan det andra, och längtan efter båda ger rätt mix för mig.
Välkomna hem!
Tack Lisa! Ja, det här ger det bästa av alla världar… Ser fram emot poddprepp deluxe framöver, tänk om vi äntligen kan se till att träffas på ett och samma ställe! 🙂
Jag är oxå både och, behöver balansen. Blir tokig av för mycket av det ena eller andra. Ska bli spännande att se om det kommer förändras i livets faser. Hur känner jag när jag är 55? Ingen vet 🙂
PS jag kommer på besök i din vardag!
Balans är ett bra ord. Ser fram emot vardagsbesök!
Jag förstår precis och är likadan ? Var borta en månad i somras och längtade verkligen hem på slutet. Borta bra men hemma bäst ?
Kul att höra! Japp, borta bra men borta bäst… om nu bara smutstvätten kunde tvätta sig själv. 🙂
Oj vad svårt, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag är. Jag har flyttat otroligt många gånger i mitt liv och jag har väldigt svårt för att sitta fast på samma ställe. Jag åkte på en roadtrip för några år sedan och det var dom 7 bästa veckorna i mitt liv, då var jag inte det minsta sugen på att åka hem när det var dags att bege sig till flygplatsen. Jag har nog faktiskt aldrig velat åka hem när det väl varit dags nu när jag tänker efter.
Jag behöver dock något eget där jag kan “stänga in mig”. Jag skulle inte vilja leva i någon sorts konstant roadtrip, men 6 mån-1 år på varje ställe hade inte varit några problem. Hade man kunnat ta sig överallt i världen med bil så hade i och för sig en sådan där lyxig husbil med sovrum och allt passat mig perfekt. Lite som en sköldpadda.
“Home is where my heart is” stämmer nog ganska bra in på mig. Nu när jag reflekterar över det så är jag nog mera nomad än hemmaråtta haha.
Jag får däremot lite hemlängtan till Nynäs när jag läser din blogg 🙂
Härligt att höra att du får hemlängtan till Nynäs, vi trivs verkligen bra här!
“Home is where my heart is” är en väldigt fin liknelse. För mig är “heart” = familjen, så skulle jag tvingas välja ett motto hade det varit “Home is where my family is”. Kul att läsa dina tankar, konstant roadtrip låter spännande, även om jag själv blir förvånad över att hemmaråttan i mig blir lite stressad av en sådan tanke – haha.
Hemmaråtta alla dagar, men jag älskar ett äventyr då och då. ❤️
Är glad att din äventyrslust tar dig hela vägen till Nynäs snart! 🙂 Du har väl verkligen fått ditt äventyrsdos måttad efter alla år i USA…?
Kände precis så när jag fick barn och när de var små. Men nu… oj, vad jag känner att jag definitivt hade kunnat tänka mig att bli en digital nomad 🙂 Sitter här i Dubrovnik som är sista anhalten på vår roadtrip på Balkan och känner inte att jag längtar hem ett endaste dugg. Nu har jag inget jobb som lämpar sig för digitalt nomadliv, men vem vet… kanske skolar jag om mig (igen) när den yngste flyttat hemifrån.
Åh, drömmar är till för att följas – att skola om sig låter som en utmärkt plan! Ja, förmodligen är det barnen som håller i mig just nu. Vill att de ska vara trygga och ha en härlig bas. En dag kanske jag vaknar upp och känner annorlunda!
Jag älskar också hemmet. Men att vara digital nomad innebär väl inte att man behöver vara hemlös och ständigt flytta på sig? Det är väl snarare att man har MÖJLIGHETEN om man vill, att jobba en månad från en drömmig ö i januari, eller espresso house inne i stan, typ? 😉 Och på det viset är du ju faktiskt redan en digital nomad, hehe – och det är även den aspekten som jag älskar. Friheten, att inte vara bunden, men att inte heller måsta flytta runt på sig från plats till plats, utan man får göra exakt vad man vill.
Låter inte riktigt lika coolt att vara en digital nomad i Nynäshamn, med radhus och tre barn med skolplikt… 🙂 Förstår vad du menar – men i mitt fall ville jag spetsa till det lite och jämföra mig med en hardcore Digital Nomad, som de facto är hemlös och ständigt i rörelse. Under våra longstays i Thailand kände jag mig som en riktig digital nomad, nu inte lika mycket. Det är för mycket fasta juristuppdrag, skolplikter och andra “obligations”… ja, alltså hemmaråttapysslor kort sagt, som jag förvisso trivs jättebra med just nu!
Haha fair enough, jag förstår vad du menar 😉
Ja jag är inne på Jenns spår, är du inte redan digital nomad även om den skiljer sig en aning från Wiki-förklaringen? Jag skulle gärna jobba lite mer off-office än jag gör idag. Vi har börjat spana på att jobba från västkusten delar av nästa sommar då vi båda har kontor i Göteborg. Återstår att se om chef och annat går med på det.
Men annars håller jag med, den där hemmabasen är viktig för mig så nej, det där kringflackande livet är inget som direkt lockar. Herregud, jag har problem nu på Balkan eftersom jag tänkte backup:a bilder till Dropbox på hotellens wifi. Haha, det är eventuellt klart nästa år nån gång med den här hastigheten. 🙂
Smart drag att “sommarjobba” från annat kontor! Och ja, begreppet digital nomad håller väl på att sätta sig – gjorde en extrem jämförelse (se svaret till Jenn). Får väl kalla mig hemmaråtta med en släng av digital nomad-symtom!?? 🙂
Känner igen mig i allt du skriver! Så underbart att kunna kombinera båda världarna – och att styra själv över sin tid som egen.
Hoppas du får en fin start på hemmalivet!
Tack snälla Anna! Bästa av världar, eller hur!?
Alltså jag skriver under på ALLT även fast jag inte har barn. Det lever en liten hemmaråtta i mig också. Och en flängare. Älskart’