Göteborg tur och retur

Min arbetsvecka började med en tågresa ner till Göteborg och fortsätter nu hemma i Nynäshamn i sällskap av två (snart tre…) sjuka barn.

Mina arbetsdagar är av varierande sort, även om huvudparten av dem numera tillbringas hemma i Nynäshamn. Efter snart 1,5 år som egenföretagare är det friheten i att själv kunna styra mina dagar som jag anser vara den absolut största fördelen med att vara min egen. Igår hade jag ett inbokat jobbmöte med en uppdragsgivare i Göteborg och när jag ändå hade lagt tid och pengar på att ta mig dit kunde jag lika gärna förlänga vistelsen och sova över hos min ingifta familj. Göteborg tur och retur med extra guldkant, bra beslut må jag säga!

Göteborg tur och retur

Sveriges näst största stad mötte mig med strålande solsken och ljuvligt sensommarväder. Efter mötet gick jag på stan, njöt av folkvimlet, kollade i affärer och åkte senare ut till Billdal för att äta middag med mina svägerskor. Vi såg solen gå ner över havet, premiäreldade i kaminen och hade fullt upp med att lösa världens alla problem.

Imorse åkte jag in till Stenpiren och mötte senare upp min systerdotter Elina för att hinna med en frukost innan hon gick vidare till jobbet. Jag hade fått tips om att Göteborgs bästa frukost finns antingen på Brogyllen (för klassisk wienercafékänsla) eller Café Magasinet (för ruff Berlinkänsla).

Elina föredrog det klassiska alternativet och vi slog till på lyxpaketet med smoothiebowl, grönsaksjuice, avokadomacka och varsin megakanna med te. När det var dags för mitt frukostsällskap att gå till sin arbetsplats satt jag kvar och jobbade vidare. Jag älskar att caféjobba, allra helst om jag får sitta vid en fönsterplats med ett par hörlurar med klassisk musik i öronen. Precis det scenariot utspelade sig idag. När jag kikade ut genom fönstret såg jag stressade småbarnsfamiljer, hurtiga pensionärer och kostymmaffian i fifty shades of grey rusa förbi…

… samtidigt som spårvagnarna gick i skytteltrafik. Spårvagnarna ja. Alltsedan min svärfar berättade om spårvagnsolyckan vid Vasaplatsen, då en spårvagn skenade ner för Guldhedsgatan och dödade 13 personer, är jag livrädd för att ett liknande scenario ska utspela sig. Var jag inte rädd för de där lömska spårvagnarna tidigare blev jag det definitivt då!

Tiden gick alldeles för snabbt och i slutändan fick jag nästan springa till Centralstationen för att inte missa mitt tåg. På tågstationen blev jag alldeles nostalgisk. Igen! (Jag blir ofta det nuförtiden, ålderskris?) Efter mitt toppenår i Berlin fick jag jobb i Varberg, där jag också trivdes oerhört bra. På helgerna åkte jag ofta med mina notariekollegor till Göteborg för tillställningar av diverse slag. Andra helger tog jag tåget från Varberg via byte i Göteborg vidare Stockholm för att möta upp Tobias. Vi blev tillsammans kort efter jag flyttade till Varberg, vilket slutade med att vi i princip pendlade mellan Stockholm och Varberg i 1,5 år. Flera gånger mötte Tobias upp mig i Göteborg, där jag fick lära känna hans familj och vänner.

Nu är jag tillbaka i Nynäshamn (här är full sjukstuga!) och lägger ännu en tågresa Göteborg tur och retur bakom mig. Tacksam för fina minnen från förr, och för nya minnen som skapas för varje gång jag åker tillbaka.