Jag vaknade upp till torsdagen den 10 oktober och sa god morgon till verkligheten och vanligheten. Regnet vräker ner utanför och det visar sig att den tropiska stormen Kirk faktiskt inte blev så illa ändå. Parallellt har både bekanta och och andra jag följer på Instagram förberett sig för orkanen Milton som slog in över Florida inatt. Det var en märklig känsla att se dem stå och spika för fönster och dörrar. Ida Kjos swischade förbi i mitt flöde och meddelade att folk hade bunkrat och att bensinen på stationerna där de befinner hade sålt slut. Annars då? Jo, men livet pågår liksom. Och jag är just nu ganska nöjd i det stora hela! Den känslan bekräftas också av mina senaste bilder på mobilkameran. Så här har det sett ut på ett ungefär.
Springflow i krispig höstsol.
Stormar och orkaner känns långt bort när jag ser den här bilden från helgen som gick. När jag slog på radion i början av veckan pratade de om snöfall i norra Sverige. Jag är inte redo för snö. Inte alls faktiskt. Soliga höstdagar ger en löpkick som jag hinner glömma bort mellan gångerna (annars hade jag nog sprungit typ hela tiden). Hurra för adrenalin som pumpar i takt med skorna mot asfalten! Att springa genom lövhögar ger barndomsminnen deluxe samtidigt som lungorna fylls av frisk luft. När springflowet infinner sig är det ingenting annat än ljuvligt!
Havregryn är livet.
Löpning och gröt hör ihop som hand och handske. Jag växte upp i ett hushåll där vi åt havregrynsgröt typ varje morgon, ofta i sällskap av hembakat bröd med honung. Far min gjorde gröt med perfekt konsistens (alldeles för rinnig enligt vissa, men jag blir nostalgisk) strösslad med en handfull russin. Äppelmos ibland, men socker var strängt förbjudet.
Min förkärlek för havregryn innebär också att jag gillar alla typer av bakverk som innehåller havre. Hemma på Roséns väg 3 bakades det chokladbollar typ varje dag. Det eller havreflarn. Oräkneliga kastruller med “havre” har hittats under diverse sängar i vår familj. Havre är alltså kort och gott smeknamnet för havreflarnssmet. Eftersom smeten är så sjukligt god brukade vi inte bry oss om momentet att faktiskt grädda den.
Åter till gröten. Jag firade till livet genom att köpa “finhavregryn” på ICA häromdagen. Dyra var de och visst tar det lite extra tid att stå vid plattan och röra de här lite hårdare grynen med vatten och mjölk. Resultatet blev dock bra och jag njöt av lyxigheten. Jag borde dock ha slutat min kökstjänst när jag låg på topp. Senare på dagen skulle jag göra matpaj och misslyckades fatalt.
Barnen.
Våra barn är födda 2008, 2010 och 2014. Vårt familjeliv har helt klart gått in i en ny fas. Ännu en, ska väl tilläggas. Det är väldigt spännande att vara förälder till de här individerna. Det blir aldrig samma lika. Precis när jag tror att jag har koll på läget är det dags att omvärdera det jag trodde jag hade lärt mig. Dagarna trillar på snabbt och jag tänker ofta att det finns vissa grejer jag vill prioritera. Tid, inte minst. Att ta mig tid att gå och fika. Gå till biblioteket. Kolla på tv-serier. Baka, prata, vara.
Häromdagen checkade jag ut tidigt från jobbet och tog mig den där tiden. Fika, affärer och bibliotek, det blev en väldigt bra eftermiddag. (Grodbakelserna på Gylles i Karlskrona är för övrigt godare än de här i Nynäshamn. Men de har å andra sidan sjukt bra chailatte här!)
Mellanbarnet lever den större delen av sin vakna liv i någon form av idrottsanläggning. Skrattade lite häromdagen när jag konstaterade vilka exotiska platser den tar oss till, innebandyn och fotbollen. Den här gången Tyresö. Medan timmarna inne i hallen tickade på (liksom målen!) höll hösten på att kråma sig utanför. Tur att vi fick en liten glimt av allt det vackra innan det blev helt becksvart ute.
Äldsta barnet då? Han pendlar in mot stan för att gå på gymnasiet. Om ett par veckor fyller han 16 och ska alltså börja övningsköra. Köra. Bil. I. Trafik. Det känns stort!
Jobbet.
La upp storyn till vänster på mitt instagram häromdagen. Skrattar fortfarande lite åt hur allt blev. Bra ju! Men annorlunda. Fortsatte samma story med följande konstaterande: “En av de finaste grejerna min man har lärt mig är entreprenörskap. Glädjen i att våga testa, göra mina egna grejer – jobba för mig själv. För oss! Nackdelar finns såklart. Många! Jobba nästan alltid, oroa mig nästan jämnt. Värt? Ja. En förutsättning är dock att jag kan varva padeljobb med resor. Både korta och långa.”
Och med den lilla hälsningen från verkligheten och vanligheten får jag be att få önska en fin fortsatt torsdag. (I samma sekund jag skrev klart den sista meningen fick jag ett sms från ett av barnen om ännu en tappad mobil/sprucken skärm. Suckelibuck.)
Omslagsbild från en höstdag i Karlskrona för ett par veckor sedan.