Kung Haralds begravning i Oslo

Vissa dagar går ganska obemärkta förbi, andra skrivs direkt in i historieböckerna. Onsdagen den 9 september 2026 i Oslo är en av dem och jag hade den stora äran att vara på plats. Det var faktiskt inte alls planerat så, min resa till Norge bokades redan innan Kung Harald hade gått vidare från detta jordelivet. Oavsett vad man tycker om monarki i allmänhet och den norska kungafamiljen i synnerhet verkar Kung Harald, hela Norges ”bestefar”, ha varit en omtyckt man som tog sina plikter på allvar. Klart att känslorna är blandade när en sådan man går ur tiden. Det var både fint och högtidligt att vara på plats och ta del av folkets hyllningar. Låt oss ta en titt!

Kung Haralds begravning i Oslo

Jag anländer Oslo redan dagen innan begravningen. Ursprungsplanen var att se mer av Oslo, möta upp vänner och och även få lite jobb gjort. I slutändan fylls dagarna på plats med allt från Thailandsevent med nätverkande och tillhörande finmiddag på lyxhotellet Sommerro…

…. till en stad i full gång med förberedelser för en kunglig begravning. Kvällen innan själva begravningen gör jag och min kompis Towe sällskap till slottet efter Thailandseventet. Framför slottet ligger ett helt hav av blomster, flaggor, teckningar och ljus.

Dagen efter vaknar vi till en stadskärna full med avspärrningar, poliser och militärer från alla möjliga håll och kanter. Tydligen har den här begravningen det största säkerhetspådraget någonsin i norsk historia. Jag är på plats längst fram vid ett av stakeken redan 2 h 40 min innan själva processionen ska gå av stapeln. Vid det laget har en del besökare redan suttit och väntat i timtals. Vissa är mer proffsiga än andra och dukar upp med brädspel, brassestolar, lunchlåda och regnjackor. Paraply är inte tillåtet på området, de tas om hand vid visitationszonerna.

Jag hamnar bredvid några riktigt trevliga norrmän som förser mig med spännande insiderinformation.

Tiden går i ärlighetens namn ganska fort, det finns ju så mycket spännande att titta på! De värnpliktigas precisionsövningar, facklorna som brinner liksom OS-eldar, norrmän i folkdräkt och journalister med superkameror.

Kungens hovstall är på plats och snart är det dags för dagens första salut att skjutas nerifrån fästningsområdet. 21 skott över ett knäpptyst Oslo – det händer inte ofta.

Vid prick kl 13 är det dags för begravningsprocessionen att rulla från slottet till Oslos Domkyrka, där kyrkans högsta företrädare Olav Fykse Tveit ska hålla i en begravningsceremoni. Mette-Marit och Drottning Sonja åker i en svart bil…

…medan resten av den norska kungafamiljen går till fots i samlad trupp. Jag är nog inte den enda som undrar om Marius kommer att tillåtas gå tillsammans med resten av familjen, men nej, det syns ingen skymt av honom.

Vår svenska kungafamilj har alltid stått sina norska gelikar nära, vilket också blir uppenbart när svenskarna är de första att gå efter kistan näst efter de norska kungligheterna. De är bara människor, men det är något särskilt att se dem skrida förbi.

Hela vår svenska kungafamilj är på plats, även om jag inte ser Drottning Silvia i själva processionen. (Spana förresten in Sofias högklackade skor, fatta att trippa runt på Oslos kullerstensgator med sådana klackar. Jag hade förmodligen behövt en egen kista efter att ha gett mig på ett liknande försök, aj!)

Jag har fullt sjå att försöka tolka olika uniformer, de här stiliga grabbarna med grön tofs längst fram på mössan/hatten/kepsen kommer tydligen från luftvärnet.

Det finns flera storbildsskärmar uppsatta över staden för att följa både procession och efterföljande begravningsceremoni inne i Oslos domkyrka.

Nere vid hamnen ligger det danska kungakeppet Dannebrog på plats. När vi frågar en dansk journalist om kungafamiljen har seglat till begravningen med båten fnyser han ”naturligtvis inte” till svar, å andra sidan får vi höra att de kommer att övernatta på skeppet och sedan segla hem med till Köpenhamn efter begravningen. Vem vet?

Jag tänker egentligen ge mig ut på sightseeing efter att själva processionen gått förbi, men kan inte förmå mig att lämna området. Så mycket folk, så fin stämning och liksom så… högtidligt. Under den här perioden går hela staden och väntar medan kungafamiljen håller en privat ceremoni vid Akershus fästning för att sänka ner kistan i sin krypta. Samtidigt samlas 450 privata gäster (utländska statschefer och regeringsrepresentanter) för en minnesgudstjänst i Oslos stadshus. I samma veva börjar det symboliskt nog att regna. Vid 16-snåret ska hela stadens flaggor, som naturligtvis står på halv stång, hissas upp till sin högsta punkt igen…

…samtidigt som det skjuts en ny 21-kulorssalut för den nya kung Hakon. Kungen är död, länge leve kungen och allt det där.

I samma veva som kung Hakon ska möta sitt norska folk från slottets balkong vid kl 16:45 möter jag upp en kompis som bor i Oslo sedan många år tillbaka. Det är dags att ta itu med min sightseeing en gång för alla! Vi går mot Oslos Nationalmuseum…

… och avslutar senare en minnesvärd dag genom ett besök i Vigelandsparken som bjuder på en fantastisk solnedgång. Sommarens absolut sista rosa ros lyser upp parkens överblommade rosrabatt – en fin symbolisk syn denna historiska dag till ära. Tänk att jag får vara med på ett hörn, det tackar jag ödmjukast för.

Vädret den här dagen är en historia för sig. När begravningsprocessionen sakta rullar förbi är det som att himlavalvet öppnar sig! Blå himmel och strålande sol, som ett sista tack till konungens förtjänst. I mellanakten, när kungligheterna samlas för en privat ceremoni, börjar det vräka ner regn över staden. Vädret lättar upp lagom till flaggorna hissas upp och det skjuts salut för den nya kungen Hakon. Senare på kvällen får vi avnjuta en rosalila solnedgång vid Vigelandsparken – som en sista hälsning till kung Harald.

Gilla Resfredag på Instagram för att få del av fler tips om resor i realtid. Omslagsbild: Kung Haralds begravning i Oslo. Författare: Annika Myhre/Resfredag.se