Jag sitter i förarsätet på väg hem mot Nynäshamn från sommarens semester på västkusten. Resten av familjen slumrar efter några intensiva dagar, själv lyssnar jag på sommarprat och dricker energidryck för att hålla mig vaken. Plötsligt kör jag förbi en stor blå vägskylt med vägavstånd till tre olika orter för min fortsatta färd. Karlskrona, Varberg och Jönköping. Denna trio har den gemensamma nämnaren att de alla varit min hemort under en längre eller kortare period. Just den här skyltkombinationen är själva definitionen av ”äkta vägskäl” i mitt liv. Knäppt att jag har aldrig har reagerat på den tidigare med tanke på att vi susat förbi det här stället otaliga gånger förut.
Beroende på olika omständigheter hade jag säkert kunnat bosätta mig i någon av städerna under resten av mitt liv. Handlar det om tillfälligheter eller är allt redan förutbestämt på något märkligt vis? Hur hade livet sett ut om jag bodde kvar i Varberg? Jönköping? Karlskrona? Sådana Sliding Doors-grubblerier kommer och går i mitt liv med jämna mellanrum, läs mer här:
Äkta vägskäl, Sliding Doors och skyltar med städer jag kallat för mina.
#1. Jönköping
Först ut är Jönköping. Min hatstad genom tiderna, i alla fall sett till mitt eget mående. Fy alltså! Kanske är det oschysst att låta själva staden, som ju faktiskt är riktigt trevlig egentligen, bära skulden för den allmänna känslan som låg över mig som en våt filt under det halvåret Jönköping var min postadress. I ett annat liv och en annan tid hade jag säkert kunnat bosätta mig där. Vättern känns nästan lika härlig som havet och Småland är ju verkligen inte fy skam. Här fick jag mitt första riktiga jobb som jurist, men sade upp mig ganska omgående. På nästa arbetsplats – i nästa stad – vände dock allt. Och så var det med det.
Läs mer: Att vilja ge Jönköping en andra chans
#2. Varberg
Jag betalar fortfarande för att stå i bostadskö i Varberg, trots att det var drygt 20 år sedan jag flyttade därifrån. Det säger väl allt? Jag stormtrivdes och kan verkligen tänka mig att bosätta mig här igen någon gång. Havet, småstadskänslan, vindarna, den allmänna frihetskänslan plus att folk som bor i staden är trevliga överlag. Mina 1,5 år i Varberg var fantastiska!
Läs mer: Ett efterlängtat besök i Varberg.
#3. Karlskrona
Borta bra men hemma bäst. Hur det än är och vad som än händer fortsätter Karlskrona att vara en av mina bästa platser på jorden. Efter fullgjorda studier och diverse resor runt jorden trodde jag mig vara redo att flytta tillbaka. Det var jag inte, och packade ganska snart väskorna tillbaka mot Stockholm igen. Då var jag 27, nu är jag 45. Vad hade hänt om jag insisterat på att flytta tillbaka med man och småbarn? Det kommer jag aldrig någonsin få veta och kanske är det lika bra. Jag får fortsätta romantisera om livet i söder och förhoppningsvis flytta tillbaka permanent när barnen flugit ut.
Så. Det var dagens nostalgidos. Vilka städer i Sverige har du någon gång kallat dina och Sliding Doors-grubblar du över dem mellan varven?
Följ gärna Resfredag på Instagram. (Omslagsbild: Varberg)
2 comments
Ja, såna här tankar kan jag fastna i emellanåt när jag funderar på vad som kunde ha blivit om jag inte fattat beslut vid olika tillfällen i mitt liv. Jag landar mer eller mindre varje gång i att hela mitt Östersunds-liv hänger på en ganska liten men för mig modig insats på Hovet i Stockholm i november 1999. Stört egentligen och tanken slog mig ännu hårdare häromveckan när jag var på konsert där ute vid Globen, vid samma tid på året fast så här 26 år senare. Vad hade hänt om jag inte gått fram och eh flirtat med den där tjejen som stått bredvid mig under hela konserten? God knows.
Likadant pratar vi ibland om vilken plats som som vi skulle kunna tänka oss att kalla vårt nästa ”hem”. Vi har inte landat. Om vi ens gör det. Varför flytta från Östersund liksom?
Oj, den storyn har jag nog inte hört. Hovet minsann! Har svårt att se er lämna Östersund, men Nynäshamn är alltid trevligt! 🙂