Att uppfostra tre barn känns ibland som ett enda stort experiment. Det finns många experter där ute, men absolut ingen sitter på ett facit som är rätt för alla föräldrar. Det finns helt enkelt ingen handbok! För egen del gillar jag att skriva listor om allt mellan himmel och jord vilket jag också har gjort så länge jag kan minnas. Rätt eller fel har jag försökt uppmuntra mina egna barn att kopiera list-konceptet på olika sätt. När livet känns övermäktiga ber jag dem till exempel att skriva upp allt som stressar dem på en lista för att sedan försöka prioritera bland punkterna. Det finns såklart roligare varianter att skriva också, som olika önskelistor till exempel. (Observera att jag ibland får påminna dem om att det ska vara just ÖNSKELISTOR och inte KRAVLISTOR!)
Häromdagen hittade jag en rolig listvariant där jag bett ett av barnen att skriva en egen ”bucketlist”, detta efter att själv ha filat ihop en sådan på bloggen för tio år sedan.
Läs mer: 100 mål att nå (#100resmålattnå)
Barnet ifråga var sex år när hon skrev listan och stavningen är stundtals så söt så jag måste komplettera med originalstavningen från listan.
När min 6-åring fick skriva en bucketlist
- Åka till LEGOLAND (”Åka till lego land”)
- Se Eiffeltornet (”Se paris-tonet”)
- Åka till en cirkus
- Se en giraff
- Vara på en strand
- Se en björn
- Vara på en äng (”Va på en egn”)
- Rida på en häst (”Rida på en hest”)
- Se Zlatan (”Se zlätän”)
- Ha en egen dockhörna (”Ha en egen dok höna”)
Vad har ni för spontana tankar när ni läser punkterna? Jag kan själv konstatera att vissa av dem är betydligt lättare att uppfylla än andra, men att känslan att bocka av sina mål/drömmar/önskningar nog är densamma i slutändan. Pengar är inte allt och så vidare.
Omslagsbild: Paris, 2024 (jodå, vi kom faktiskt dit till slut!). Författare: Annika Myhre/Resfredag.se
