Jag har precis scrollat igenom Instagram för min dagliga ångestdos (hurra!). Den här gången fastnade jag för ett gäng ljudklipp från offer som ringde upp sina nära och kära för att lämna hälsningar på telefonsvararen i samband med terrorattackerna i USA. Ett av dem, skickat från en man till sin fru, går inte att lyssna på utan att bryta ihop:”…and I’ll see you when you get there.” Idag är temat givet i fredagsfemman.
9/11 och allt som hände sedan
#1. Minns du var du var och vad du gjorde?
Den 11 september 2001. Jag är hemma i min studentkorridor på Lappkärrsberget i Stockholm. Min kompis Frida ringer och ber mig sätta på tv:n. Nu, direkt. Jag springer ut i vårt gemensamma kök och hinner dit lagom för att se det andra tornet träffas och rasa ihop. Det går såklart inte att ta in. Jag har just spenderat hela sommaren i Upstate New York för att jobba. Min vistelse där börjar och slutar i New York. Någon månad innan terrorattacken i NY inträffar är jag alltså där, vid tvillingtornen. Det är surrealistiskt. (Och nej, jag har inte varit tillbaka sedan dess).
#2. Vad hände med The American Dream?
Jag funderar ofta över när, hur och var sagan om The American Dream började dö ut – så pass att jag skrev ett helt inlägg om det för ett par år sedan. Tror ni att det började där och då, 9/11?
Läs mer: När The American Dream tackade för sig (och Asien tog över)
#3. Jag känner mig inte klar
Jag kan skriva spaltmeter om våra barns fascination för Asien, men för egen del har de senaste årens händelser (och ledare) på andra sidan Atlanten inte helt lyckats förta allt skimmer från möjligheternas land. Jag har nära släkt där borta, morbror med fru och deras barn (dvs mina kusiner) och vill verkligen dit igen – helst så snart som möjligt. Att göra statement genom att inte åka till länder på grund av deras ledare är inte en väg jag tror på, däremot känner jag mig orolig för allt pappersarbete på vägen och för all del känslan att separera familjen. Åker helst dit i samlad trupp, tack så mycket.
#4. Tidernas bästa resa
När folk frågar mig om ”min bästa resa” nämner jag alltid vår rejäla roadtrip i västra USA 2014 som topp-tre resor någonsin. Vi pratade på allvar om hur det skulle vara att bo där borta. Det är i och för sig en fråga jag ställer mig under de flesta resor – men att min man lyfter frågan är inte lika vanligt förekommande. Nu känns en flytt vääääääldigt långt borta.
#5. Vad händer framöver?
Man skulle ju kunna tro att världen skulle skärpa sig efter 9/11. Eh, jag skulle inte tro det va? Igår visade Tobias ett klipp från CNN där en tidigare anställd på Jacob Coxon varnar för att ”AI Could Kill Us All By 2030”. Vilken pepp va!? Är det inte flygplanskrascher är det klimat eller AI.
Ärligt talat hörni, bäst för oss människor att vi lever på våra små liv medan vi fortfarande kan. För egen del tänker jag fira in fredagen (och det faktum att jag fortfarande lever) genom att googla biljetter till en resa senare i december. Min bästa sorts terapi!
För dig som är nyfiken på fler spaningar, tips och veckosammanfattningar hittar du dem under kategorin Resfredag vecka för vecka. Omslagsfoto: Monnah.se. Författare: Annika Myhre/Resfredag.se
1 comment
Du skriver att du är orolig för allt pappersarbete med att åka till USA och känslan av att separera familjen. Jag undrar vad du menar, det känns som det är något jag missar? Vad är det för pappersarbete som krävs numera? Jag var i Florida med familjen 2018 och i Boston på jobbresa 2019, och då var det inget konstigt, bara ESTA vilket var enkelt.