Close

RESFREDAG

Reseblogg världen över!

Vi ska ta över världen: mina tankar om barnuppfostran

Vi ska ta över världen: mina tankar om barnuppfostran

Under vår roadtrip genom Balkan gick spellistan på Spotify varm. En av hela familjens favoritsånger just nu är Lalehs låt Goliat, eller ”Vi ska ta över världen” som vi kallar den. När barnen klämmer i för fulla halsar i refrängen blir jag alldeles sentimental, vilket händer ofta nu för tiden. Jag hoppas att mina barn alltid ska känna sig starka nog att göra just det, ta över världen, oavsett om personer i deras omgivning får dem att tro något annat.

Det senaste året har jag sett livets förgänglighet på nära håll. Med en pappa som inte längre lever och en mamma som också är på väg bort dyker det upp en massa funderingar på mitt eget föräldraskap. Vilken slags mamma vill jag vara? Vad vill jag ge mina barn? Hur ska jag uppfostra dem till att bli starka individer som tror på sig själva och samtidigt är goda medmänniskor? Hur kan jag föra vidare mina egna föräldrars arv till mina egna barn? Finns det saker och ting jag vill göra annorlunda?

vi ska ta över världen

Jag växte upp i ett hem med mycket kärlek och med en övertygelse om att familjen betydde, och betyder, oerhört mycket. Den känslan genomsyrade hela min uppväxt från båda mina föräldrars stora släkter.

Piran

Med en begränsad ekonomi fanns det inte särskilt stort utrymme att ge oss ut i världen som familj, däremot avlöste vardagsäventyren varandra. Våra långa sommarlov på Sturkö är ovärderliga och jag är glad över att vi syskon gavs möjligheten att växa upp med en mamma som var närvarande i hemmet under stora delar av min uppväxt, även om det gjorde att hennes egna drömmar många gånger fick stå tillbaka. När vi syskon blev äldre uppmuntrades vi alltid i våra storslagna planer på att ge oss ut på äventyr i när och fjärran, vilket ledde till längre utlandsvistelser för oss alla.

montenegro

Nu när jag själv är förälder vill jag ge mina egna barn en trygghet, samtidigt som jag vill att de ska få se så mycket av världen som möjligt. Jag vill påstå att de visionerna går att kombinera. Den där tryggheten, barnens rötter, bygger vi upp sakta men säkert, dag för dag och år efter år – oavsett om vi är hemma eller på resande fot. I ärlighetens namn uppskattar jag många gånger förmodligen resorna mer än både Tobias och barnen. Å andra sidan har jag som förälder privilegiet att skapa det familjeliv jag har drömt om tillsammans med resten av familjen. I mitt fall har jag alltid sett resorna som en naturlig del av vår vardag och det vill jag föra vidare till resten av familjen. I Tobias fall har han sett fotbollen som en naturlig del av familjens vardag, vilket gör att mina resor numera varvas med fotbollsträningar och cuper. Barnen är trygga och föräldrarna är nöjda – och jag hoppas innerligt att det förblir så.

vagabondform

Idag sprang jag på ett examensarbete i juridik från Lunds universitet som handlar om kontaktpersoner och umgängesstöd. Titeln är klockren och sammanfattar alla mina tankar om min syn på barnuppfostran, precis det här vill jag ge mina barn:

Det bästa man kan ge sitt barn är rötter och vingar.

Vi ska ta över världen!

Jag hoppas och tror att Sebastian, Julia och Nelly alltid ska känna att de har starka rötter, men att de samtidigt ska vilja använda sina vingar för att ge sig ut på resor och lära sig mer om sig själva, om mänskligheten, om naturen och om livet i stort. Därutöver vill jag lära dem att ha respekt för sina medmänniskor och att de aldrig ska förlora sin nyfikenhet på hur saker och ting hänger ihop. Jag hoppas också att jag ska kunna föra vidare det budskap som min egen Far sa till mig strax innan han dog:

Du är starkare än vad du tror.

vi ska ta över världen

Kära, älskade ungar – ni är allt jag någonsin vågat drömma om. Låt oss fortsätta att upptäcka världen tillsammans!

Har ni på något sätt lyckats undgå att höra Lalehs briljanta låt Goliat aka Vi ska ta över världen (som spelas överallt!) kan ni läsa texten här:

Goliat (Vi ska ta över världen)

Vad var det vi sa
När vi sträckte ut våra armar
Vad var det vi sa
När vi två tittade ut ifrån berget
Vad var det vi skrek
När drömmar bar oss bort om stan’
å en dag ska vi här ifrån

Vi sa: vi ska ta över
vi ska ta över världen
vi ska bli stora
vi ska bli mäktiga, ha ha

och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
ja vi ska aldrig skada
varandra mer

Och vi ska slåss
Ja vi ska slåss mot Goliat
Så tro på mig för jag vet att
du är modigast

Vad var det vi sa som vi
aldrig någonsin skull glömma
Vad var det vi såg
i soluppgången, vid sjön
Vad var det vi skrek där
på vägen hem över fotbollsplanen
å en dag, ska vi här ifrån

Ni ska ta över
Ni ska ta över världen
Ni ska bli stora
Ni ska bli mäktiga, ha ha
och vi sak göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
och vi ska aldrig skada
varandra mer

Och vi ska slåss
ja vi ska slåss mot Goliat
så tro på mig för jag vet att
du är modigast, du kan – Laleh (text från LetsSingIt)


Hur tänker du kring barnuppfostran i allmänhet, och barnuppfostran + resor i synnerhet? På tal om barn och barnuppfostran kan jag rekommendera Magnus Ugglas låt Världen är din och det här inlägget hos Malin Wollin: Varför vill man ha många barn?

16 comments

  1. Så fint skrivet, Annika! Jag är glad att jag har dig och att vi har varandra. Kram!

  2. Oerhört fint. Rötter och vingar. ❤️

    1. Så sant som det är sagt – rötter och vingar!

    1. Åh, tack för fina ord. Det är lätt att låta klok i skrift, svårare att omsätta det i praktiken…

  3. Jerry Nicklasson says:

    En av de viktigaste sakerna med att resa tror jag är att få nya perspektiv och omväxling bortsett från avkoppling eller njutning. Kombinerar man det med historiakunskaper och att besöka historiskt intressanta platser och andra kulturer kommer man lära sig väldigt mycket…och inte sällan inser man att borta bra men hemma bäst. Fast med kunskaper om andra länder , kulturer och historian kan man skapa en bättre framtid…om man är klok och lever med likasinnade. Men små barn har andra behov som är viktigare än att fara runt över hela världen. Successivt ökar emellertid oftast nyfikenheten när de blir äldre…för att oftast avta när de blir lite äldre. Som vanligt handlar det svåraste om att hitta balansen.

    1. Balans är viktigt, så är det absolut. Det gäller att känna av var gränsen går även för barnen, den avvägningen får jag göra hela tiden. Vi har tur som har väldigt okomplicerade barn som hänger med på det mesta så länge vi finns med som deras trygghet. I Sverige har vi förmånen att ha möjlighet att resa under föräldraledigheten under barnens första år, jag kan tycka att man kunde slänga om systemet lite. Det vill säga, skapa betydligt bättre förutsättningar att beviljas ledighet för resor under skolåren… Tack för att du tar dig tid att kommentera, alltid kul att höra dina perspektiv!

  4. Underbar låt! Men den heter ju Goliat?!

    1. Men JA, det gör den ju – tack för påminnelsen, har ändrat i texten nu. Barnen ber mig alltid sätta på ”Vi ska ta över världen”, är nog lite skadad av det…

  5. Väldigt bra skrivet!

    1. Tack snälla Ann-Louise!

  6. Vilken fin text! Vi har nog precis samma tankar om barn och resor! Jag har alltid känt att barnen blir nyfikna och intresserade av världen när vi är iväg, men på samma gång också trygga. Det är på nåt sätt upp till oss som föräldrar att se till att barnen är just trygga oavsett var man befinner sig. När man reser går det inte att förutspå allt och ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag tror att allt det gör att resor ger vingar som är starka!

    1. Verkligen kul att få lära barnen nya saker på plats, upplever att de har mycket större intresse av att lära sig mer om de befinner sig på historisk mark.. Så är det med mig själv också förresten, sällan är jag så nyfiken på att ta del av historia som när jag besöker resmål jag tidigare bara har hört om på historielektionerna i skolan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close